[205] the eastside story part 2
”Väska, väska, väska”, mumlade hon medan hon letade igenom sin garderob. Någonstans måste hon ju ha en väska stor nog att rymma kläder för en vecka. Längst in i den stökiga garderoben hittade hon en svart adidas-bag. Den fick duga. Hon rafsade ner lite kläder i all hast i den och sprang in på toaletten för att ta tandborste och tandkräm som stod i en orange mugg på handfatet. Hon råkade välta muggen så allt som var i den hamnade på golvet.
Pincetter, tandborsten, tandkrämen, kajalpennor, mascara, tandtråd och tops låg i en enda röra på badrumsgolvet men hon hade inte tid att plocka upp det. Hon tog tandkrämen och tandborsten och sprang ut i hallen igen och lade ner det i sidofacket på väskan. Hon tog plånboken och nycklarna som låg på byrån precis vid ytterdörren, öppnade plånboken för att kontrollera så att hon hade bankomatkortet där. Jodå, det hade hon.
Becky fick syn på sin spegelbild i spegeln ovanför byrån. Hon stannade till och studerade tjejen som stod framför henne. Om hon skulle hitta mamma, skulle mamma känna igen henne då? Hur mycket hade hon förändrats på åtta år? Hon hade vuxit, blivit längre. Sen då? Hon försökte komma ihåg hur hon såg ut när hon var 9 år, men minnet svek henne. Var hon lik sin mamma? Hon kanske skulle känna igen henne på det sättet? Nej, hon var inte särskilt lik henne. Hennes mamma hade långt, rakt, blont hår och blåa ögon. Hennes var mörkbrunt och lite halvlockigt och hon hade mörkgröna ögon. Hon vände på sitt huvud och tittade på sin spegelbild i profil och sträckte lite på halsen. Inte heller i profil var hon lik sin mamma. Nåja, det spelade ingen roll om mamma skulle känna igen henne eller inte, huvudsaken var att hon skulle känna igen sin mamma.
Hon vände sej mot dörren och ryckte upp den, gick ut i trappan och låste dörren bakom sej och sprang ner för trapporna och ut på gatan.
Pincetter, tandborsten, tandkrämen, kajalpennor, mascara, tandtråd och tops låg i en enda röra på badrumsgolvet men hon hade inte tid att plocka upp det. Hon tog tandkrämen och tandborsten och sprang ut i hallen igen och lade ner det i sidofacket på väskan. Hon tog plånboken och nycklarna som låg på byrån precis vid ytterdörren, öppnade plånboken för att kontrollera så att hon hade bankomatkortet där. Jodå, det hade hon.
Becky fick syn på sin spegelbild i spegeln ovanför byrån. Hon stannade till och studerade tjejen som stod framför henne. Om hon skulle hitta mamma, skulle mamma känna igen henne då? Hur mycket hade hon förändrats på åtta år? Hon hade vuxit, blivit längre. Sen då? Hon försökte komma ihåg hur hon såg ut när hon var 9 år, men minnet svek henne. Var hon lik sin mamma? Hon kanske skulle känna igen henne på det sättet? Nej, hon var inte särskilt lik henne. Hennes mamma hade långt, rakt, blont hår och blåa ögon. Hennes var mörkbrunt och lite halvlockigt och hon hade mörkgröna ögon. Hon vände på sitt huvud och tittade på sin spegelbild i profil och sträckte lite på halsen. Inte heller i profil var hon lik sin mamma. Nåja, det spelade ingen roll om mamma skulle känna igen henne eller inte, huvudsaken var att hon skulle känna igen sin mamma.
Hon vände sej mot dörren och ryckte upp den, gick ut i trappan och låste dörren bakom sej och sprang ner för trapporna och ut på gatan.
[203] the eastside story part 1
Nu jävlar i det skulle hon göra det. Hon skulle hitta sin mamma som hade varit borta i så många år. Vad kunde hon tänkas behöva ha med sig? Var skulle hon börja leta? Hon hade fler frågor än svar där hon stod i sin nymålade hall.
Hon hade tillbringat hela helgen med att måla om lägenheten och hon hade precis blivit klar med det sista när hon satte sej ner i soffan och tittade sig omkring. Bäddsoffan var bäddad för ovanlighetens skull, TV:n var inte längre dammig, golvet var nyskurat och det såg nästan ut som det blänkte. Hon la märke till att de krämgula nymålade väggarna fick hennes lilla etta att verka större.
Hon trivdes där hon satt uppkrupen i ena hörnet av soffan. Tills en känsla av rastlöshet slog henne, då hade hon börjat vrida på sej, blev plötsligt obekväm, nästan nervös. Gned handflatorna mot låren och tittade sej ännu mer omkring. Stirrade på det svarta glasbordet som stod framför henne, på dom ljusblåa gardinerna som hängde i fönstret, hennes blick fortsatte att vandra upp i det vita taket och fastnade slutligen i ljuskronan som hängde i taket.
Den hade hennes mamma köpt i Köpenhamn en gång för flera år sen. Dom hade åkt in där över dagen när Becky var liten och gått i affärer. Nu hängde den i taket hemma hos Becky som en påminnelse av hennes mamma. Det var då tanken om att hon skulle hitta sin mamma slog henne. Vad hindrade henne egentligen? Hon hade precis fått sin första lön från restaurangen där hon jobbat kvällar den senaste månaden och någon skola hade hon inte den kommande veckan för det var höstlov. Hennes pojkvän hade åkt iväg med ett par kompisar till Helsingborg över lovet där dom skulle kolla på olika biltävlingar.
Förmodligen skulle hon inte hitta sin mamma på endast en vecka, men det var värt ett försök. Hon hade förstås inget tålamod med att vänta tills imorgon då det var måndag. Nej, hon skulle börja nu med en gång.
Hon hade tillbringat hela helgen med att måla om lägenheten och hon hade precis blivit klar med det sista när hon satte sej ner i soffan och tittade sig omkring. Bäddsoffan var bäddad för ovanlighetens skull, TV:n var inte längre dammig, golvet var nyskurat och det såg nästan ut som det blänkte. Hon la märke till att de krämgula nymålade väggarna fick hennes lilla etta att verka större.
Hon trivdes där hon satt uppkrupen i ena hörnet av soffan. Tills en känsla av rastlöshet slog henne, då hade hon börjat vrida på sej, blev plötsligt obekväm, nästan nervös. Gned handflatorna mot låren och tittade sej ännu mer omkring. Stirrade på det svarta glasbordet som stod framför henne, på dom ljusblåa gardinerna som hängde i fönstret, hennes blick fortsatte att vandra upp i det vita taket och fastnade slutligen i ljuskronan som hängde i taket.
Den hade hennes mamma köpt i Köpenhamn en gång för flera år sen. Dom hade åkt in där över dagen när Becky var liten och gått i affärer. Nu hängde den i taket hemma hos Becky som en påminnelse av hennes mamma. Det var då tanken om att hon skulle hitta sin mamma slog henne. Vad hindrade henne egentligen? Hon hade precis fått sin första lön från restaurangen där hon jobbat kvällar den senaste månaden och någon skola hade hon inte den kommande veckan för det var höstlov. Hennes pojkvän hade åkt iväg med ett par kompisar till Helsingborg över lovet där dom skulle kolla på olika biltävlingar.
Förmodligen skulle hon inte hitta sin mamma på endast en vecka, men det var värt ett försök. Hon hade förstås inget tålamod med att vänta tills imorgon då det var måndag. Nej, hon skulle börja nu med en gång.