tinseltown

”Väska, väska, väska”, mumlade hon medan hon letade igenom sin garderob. Någonstans måste hon ju ha en väska stor nog att rymma kläder för en vecka. Längst in i den stökiga garderoben hittade hon en svart adidas-bag. Den fick duga. Hon rafsade ner lite kläder i all hast i den och sprang in på toaletten för att ta tandborste och tandkräm som stod i en orange mugg på handfatet. Hon råkade välta muggen så allt som var i den hamnade på golvet.

Pincetter, tandborsten, tandkrämen, kajalpennor, mascara, tandtråd och tops låg i en enda röra på badrumsgolvet men hon hade inte tid att plocka upp det. Hon tog tandkrämen och tandborsten och sprang ut i hallen igen och lade ner det i sidofacket på väskan. Hon tog plånboken och nycklarna som låg på byrån precis vid ytterdörren, öppnade plånboken för att kontrollera så att hon hade bankomatkortet där. Jodå, det hade hon. 

Becky fick syn på sin spegelbild i spegeln ovanför byrån. Hon stannade till och studerade tjejen som stod framför henne. Om hon skulle hitta mamma, skulle mamma känna igen henne då? Hur mycket hade hon förändrats på åtta år? Hon hade vuxit, blivit längre. Sen då?  Hon försökte komma ihåg hur hon såg ut när hon var 9 år, men minnet svek henne. Var hon lik sin mamma? Hon kanske skulle känna igen henne på det sättet? Nej, hon var inte särskilt lik henne. Hennes mamma hade långt, rakt, blont hår och blåa ögon. Hennes var mörkbrunt och lite halvlockigt och hon hade mörkgröna ögon. Hon vände på sitt huvud och tittade på sin spegelbild i profil och sträckte lite på halsen. Inte heller i profil var hon lik sin mamma. Nåja, det spelade ingen roll om mamma skulle känna igen henne eller inte, huvudsaken var att hon skulle känna igen sin mamma.   

Hon vände sej mot dörren och ryckte upp den, gick ut i trappan och låste dörren bakom sej och sprang ner för trapporna och ut på gatan.