tinseltown

Allt såg bra ut men självklart vet ingen varför det blev som det blev, men lika glad är jag ändå. (men gladast är nog..?)

Ska dit om tre månader igen.

Jag har funderat och tänkt att jag ska skriva ALLT jag kommer ihåg och fått berättat för mig här i bloggen, från början till slut. Men det lär ta ett tag, men om jag skriver lite åt gången så.. tänkte det blir lättare för mig själv (och er) att hänga med om jag tar det från början.

Nu; matte!!

Mycket skola och Molls, lite tid för annat. Fast jag saknar er. Ses på msn ikväll, yes?

Folk ställer elaka ultimatum och försöker tvinga iväg mig till en kurator. JAG VILL INTE. Och jag tycker det är så jävla orättvist. Varför kan ingen lita på att jag fixar det utan kurator? Borde inte jag vid det här laget veta hur jag bäst kommer på fötter igen? "men du låg nersövd i tio dagar" Yes sir, men värre saker har hänt.

Pappa verkar mest orolig över att jag ska komma ihåg när han tryckte upp syrgasmasken i ansiktet på mig. Eh. Då var jag vaken och kunde protestera. Han berättade att jag protesterade hejvilt och inte alls ville ha den, men han höll fast den med våld och sen var det som att jag förstod att jag behövde den och lugnade mig. Jag KANSKE minns det där, när jag lugnade och tog ett djupt andetag och andades in i den. Men det är jävligt svårt att skilja på vad som är minnen och på vad folk har berättat i efterhand. Till slut blir det minnen, om ni förstår..

Sedan jag vaknade upp har jag hela tiden sagt att jag varit någonannanstans på sjukhuset men dom har envisats med att jag har varit på samma ställe hela tiden sedan jag kom tillbaka från Stockholm. Men nepp, jag kom mycket väl ihåg (okej, något luddigt) att jag låg på sidan i en säng, i ett stökigt rum, inte en sovsal. Jag var själv och jag hade en size femkrona i diameter-slang in i halsen. Av räfflad plast. Jag kommer ihåg att jag försökte dra bort den. Jag kommer ihåg folk som snackade om operation. Jag minns att dom mätte något med en maskin och en skjusköterska fick kalla på hjälp för hon kunde inte hantera maskinen. Sedan pratades det om att de var tvungna att göra om det/söva mig igen. Något i den stilen. Lite luddigt som sagt.

Allt det här kunde jag inte berätta, utan jag klottrade ner på ett papper om att jag varit nånannanstans och att jag kom ihåg det. Men nänä, det hade jag inte.

Jag glömde bort det och tänkte att sure, jag hade väl fel. Sen igår tittade jag på mitt sjukintyg där det står att tracken sattes den 26:e juli. Samma dag jag "vaknade". (=pappa skrek: OM DU HÖR MIG SÅ KLÄM MIN HAND, and i did. Inget minne av det heller).

Ringde pappa och berättade igår och berättade alltihop och javisst hade dom flyttat mig ett par rum bort när dom skulle sätta tracken. Slangen in i halsen stämde. Så okej, jag minns lite luddigt när dom satte tracken. Och då var jag nersövd. Visste dessutom när jag låg där varför jag var där, för pappa hade berättat att dom skulle göra ett hål i halsen precis innan dom rullade iväg mig. Och japp, det hade han gjort också, innan dom körde iväg mig. Nersövd då också.

Detta är i princip det enda jag kommer ihåg av mig själv, ingen har berättat detta för mig utan jag har själv kommit ihåg det. Därför blir jag sååå irriterad av alla "men du har ju sett slangen på bild". (mm, kanske jag har, och jag tittade på den nu också. Okej, man ser slangen, men man kan inte se att den är räfflad och man ser definitivt inte att den går in i min hals). 

Det är sånt här osm hjälper. Berätta lite då och då. Om vad jag vill. Sorry om det är tråkigt att läsa, men det är inte samma sak om jag skulle skriva ner det i ett worddokument.

Nu; väcka Molls (iiih), fixa frukost, lämna på dagis och sen till sjukhuset för läkarbesök. Dom har kollat mina lungor (för 497:e gången i ordningen) och kollat mina vita blodkoppar (eh, tror jag det var). Får reda på om det är nåt knas med dom idag. WISH ME LUCK.

Sen; matte, matte, matte!

Alright.

För en månad sedan var jag "så allergisk mot kvalster så det finns inte". Och jag hamnade på sjukhus. Pricktest idag. "Men hallå? Blir ju knappt nåt utslag på kvalster".

Ser faktiskt fram mot läkarbesöket på torsdag nu. Undrar hur dom ska förklara detta. Hoho.

Jag + sjukhus = förvirrande läkare/sjuksköterskor

Ingenting jag gör följer deras böcker, haha.

Som pricken över i:et strular skolan som FAN. Som vanligt. Inlämningsuppgift imorgon och jag har ingen aning om vad det är jag ska göra eller vad jag ska läsa för ingen verkar ha skrivit in mig. Var för fan på uppropet förra förra  veckan och pratade med läraren.

Självklart är det inte det enda som har strulat, andra skolan har strulat den med, men efter 1456 telefonsamtal verkar det som om det löser sig nu.

Kan jag inte bara få vara sjuk ifred? Nänä.

Skriver upp allt sheit jag måste göra här. Så jag inte glömmer. (glömsk har jag oockså blivit)

- gå till kuratorn imorgon på skolan och snacka CSN
- ringa skolan (fick mail imorse om försenade uppdrag. wtf?)

Eh. Nu kommer jag inte på mer. Just ja, alla sjukhusräkningar. 1800 kr. (visste ni att det kostar 300 kr att åka ambulans? Taxi hade varit fan så mycket billigare) JAG HAR INGA PENGAR. Dessutom köpt kortison för en halv förmögenhet (nåja, 900 kr).

Det fixar sig. I fix. Men jag hatar att hålla på och klydda med sånt här.

Hah, första gången jag var ute och gick efter att ha legat nedsövd. Tagit typ tre (jävligt skakiga) steg inne på rummet sen tyckte jag att jag kunde gå till pressbyrån själv och köpa kaffe. Det fick jag inte. Fick däremot ÅKA RULLSTOL utanför byggnaden. Jippi. Dagen efter fick jag åka ända till pressbyrån och nästa dag ville syrran köra mig. Jag litar inte på henne (haha) så jag bara "Nänä jag ska gå själv". Det gick inte alls. Funkade däremot hyfsat om nån höll i mig. Jag tröttnade på det rätt snabbt och bara "JAG KAN GÅ SJÄLV". Sen släppte jag pappa och vinglade rakt in i en stolpe.

På tal om att gå då.
Upptäckte att jag har en stegräknare på mobilen. Amazing. Enligt den ska man gå 10000 steg om dagen. Jag blev nyfiken. Liksom, vad händer när man kommer upp i 10000? Säger den att man är duktig? Hälsosam? Spelar den en låt? Var såklart tvungen att testa och 10800 steg senare får jag veta att INTE ETT SKIT HÄNDER förutom att siffrorna ändrar färg från vita till gröna.

Alright.

Såhär ligger det till.

Jag är sjukskriven till den 16:e augusti. "trötthet efter genomgången sjukdom och behandling. sår på halsen som behöver läka".

Trötthet? Skojar dom? Jag har aldrig nånsin i hela mitt liv varit såhär trött. Dessutom har jag ingen koncentrationsförmåga alls. Kan inte göra samma sak i mer än fem minuter. Däremot kan jag lugnt sitta på en bänk någonstans och bara stirra rakt fram i två timmar.

Jag skulle börjat skolan den 3:e augusti. Min snälla bror ringde och pratade med någon och förklarade vad som hade hänt. "Han får höra av sig när han mår bättre, det är inga problem". Jo. Problem stavas CSN. Eller pengar. Hur gör man? Jag har inte skickat in något. Har ansökningsblanketten här hemma, allt är ifyllt av skolan. Jag skulle precis skicka in den när jag blev sjuk. Där står det att jag börjar den 3/8. Kan man skicka in den ändå tillsammans med en kopia på sjukintyget?

Jag tror jag kan be om längre sjukskrivning (och jag tror seriöst jag behöver det) men åh, jag vill inte. Jag vill allt ska bli som vanligt igen. Jag vill bara komma igång med skolan igen samtidigt som jag bara vill fortsätta ta det lugnt här hemma. Jag gör NADA om dagarna. Sitter på balkongen i ett par timmar, läser tre sidor ur en bok, går ut och sitter på en bänk ett par timmar. Hämtar Mollsen och köper hämtmat (orka laga mat) någonstans och däckar tillsammans med henne vid nio på kvällen.

Läkaren som skrev ut mig sa att det kunde ta upp till två månader innan jag var helt back to normal.

Allt detta sheitet pga lite kvalster. Har jag sagt det förresten? Dom tror det har med kvalster att göra. Kvalster + fläkt = jävligt dålig kombination.

Så. Antar att jag undrar. Hur funkar det med CSN och sjukskrivning? Vad hade ni gjort? Försökt få fortsätt sjukskrivning (i värsta fall blir det en extra termin på komvux isåfall)? Försökt börjat skolan om fyra dagar och hoppats på det bästa?

Testar att blogga från mobilen. Verkar funka, yes? Jag slipper att åka till sjukhuset idag och plåstra om halsen. Första gången sedan den 17 juli som är helt sjukhusfri. Förstår ni hur skönt det känns?

Sitter och kollar i brorsans läkarböcker. Finns ett diagram som visar vad som händer om det är för mycket koldioxid i blodet. Kurvan i boken slutar på 10.5%. Då är man stendöd. HUUUUUR fan kunde jag ha 11.4% i flera timmar utan att dö? Jag fattar inte. Är åtminstone inte ensam om att inte förstå. Men jag stör mig sååå på det. Varför just jag liksom?

Ibland är det bra att vara envis, haha.

Livet börjar sakta återgå till det normala igen.

Har börjat få tillbaka min koncentration. (gah, dom första dagarna var hemska. Jag hade NOLL fokus)

Lite tröttare än vanligt och med en hals som kliar som jag vet inte vad. Annars helt okej.

Är på sjukhuset varje dag och tejpar om halsen.

Min hals ser helt fuckad ut förresten. Förutom en stor jävla kompress mitt på halsen är den sårig och plåstersmutsig + att jag blivit sydd med några stygn på varje sida. Jag kan inte skilja på plåstersmuts och sårskorpor men gjorde mitt bästa för att tvätta bort det värsta igår. Med bensin. Det gjorde ont kan jag säga.

Sorry om det tjatas mycket i bloggen just nu..

Edit: Sorry om det blir många upprepningar. Jag orkar inte läsa igenom det jag skrivit. Försökte innan och såg att jag hade skrivit "anyways" minst tre gånger iaf. Då ville jag inte läsa längre, haha. Skyller på minnesförlust!! Hahah. Just ja. Jag tänkte låna MaB-boken innan jag blev sjuk och det var typ det första jag gjorde när jag blev utskriven. Kommer hem med den och upptäcker att det redan står en sån i bokhyllan. Wtf? Var tydligen iväg och låna den innan jag hann bli sjuk. Tack för att nån sa nåt.. xD

Ah, denna jävla värme. Försvinn.

Jag har gått runt i tjocka tröjor de två senaste dagarna för att slippa se ut som en sjukstuga när jag kommer. (vafan, det ser ut som jag misslyckats med att slajsa upp halsen ju) men idag tänkte jag "screw it" och cyklade (!!) till sjukhuset i t-shirt och ihoptejpad hals. Fan vad folk glor.

Idag är första dagen jag inte förväntar mig att stavfel på datorn ska fixas av sig själv. Framsteg!

Tänkte försöka skriva lite vad som har hänt även om jag inte kan koncentrera mej för fem öre.

Först av allt. det sista jag minns är från den 12 juli för då fyller mina syrror år och det var tänkt att jag skulle åka till LA, men jag orkade inte så jag ringde och bad om ursäkt för att jag inte orkade komma. Det är det sista jag kommer ihåg.¨Jag var på ren jävla Britney Spears konsert som jag inte minns nånting från. Kanske är lika bra förresten.

Anyways.

Jag blev kass och kunde inte andas I guess, men det minns jag inte. Har ett svagt minne av att jag går ner till vårdcentralen.

Däremot! Jag minns när ambulsen kom och jag tyckte jag kunde gå själv för hallå, pinsamt att åka på bår ju. Så jag gick själv in i ambulansen och där nånstans slutar jag komma ihåg. Jag minns inte att jag kom fram till sjukhuset. (of course får jag flashbacks nu när jag försöker tänka tillbaka, minns första timmen på akuten typ)

Anyways. Jag blev inte bättre och flyttades så småningom från akuten tilll intensiven. Jag fick andas mer ventolin men ingenting hände. Jag började andas jättekorta andetag och förgiftade mig själv (koldioxid i blodet..eller nåt sånt sheit..jag vet inte. jag är ingen doktor).  Har man mer än 10% dör man. MItt gick upp i 10,4 och fortsätta öka och var uppe i  över elva. Och när det började öka började alla bökla och trodde jag skulle dö. Men se det gjorde jag inte.

Det sjönk så småningniom igen och då bestämmer dom sig för att mina lungor _måste_ få vila. Så hej hej narkos och tio dagar senare vaknar jag.

(Fyra av dessa tio dagar tillbringade jag på karolinska BREVID KILLEN MED SVININFLUENSA.

Anyways. Jag vaknade upp i söndags kväll (en vecka och en dag sen!) och pappa är där och han berättar att jag sovit i tio dagar och jag fattar nada. och så berättar han att dagen efter kommer vara pissjobbig.

Sedan börjar det roliga. Hallucinationer och mardrömmar och annat sheit. Jag är dessutom envis som synden så det jag såg/inbilliade mig var naturligtvis helt sant.

Åh. Första natten efter att jag hade vaknat gick jag för mig att en av sköterskorna hade lovat mig att jag skulle få komma hem nästa dag och när det då börjar gå upp för mig på morgonen nästa dag att hon suttit och ljugit för mig så fick hon sig en ordentlig utskällning.

Var mycket hjärnspöken. Helt plötsligt fick jag för mig att jag var frisk som en nötkärna och att jag jobbade som profionell patient och för att bevisa att jag var frisk drack jag 3 dl kaffegrädde. Men eh ja. Jag drack kaffegrädden på riktigt.

Sen var det nåt om andar också...eh. Sa jag att jag var helt nerknarkad på postafan?

Oh well. Vaknade som sagt i söndags kväll. Måndan gick snabbt. Jag var uppe och gick första gången då. Tisdagen skulle bli vilodag, men jag gjorde massa bra grejor ändå. Dushade på onsdan. I torsdags vinglade jag till pressbyrån 4 gånger och i lördags fick jag komma hem första gången och sova hemma och idag blev jag alltså utskriven =)

I'm back!!

Något lättare och med ett extra hål i halsen (som hålls ihop med silvertejp..haha skoja bara. det är vanlig kirugtejp)


Hemma på permis men blir förmodligen utskriven imorgon.


EDIT: ja vad fan hände? jag lyckades med konststycket att fastna i ett astmaanfall. Fyra människor har gjort det i Sverige sen sen 60-talet. Inklusivive jag. Har hunnit med en sväng upp till Karolinska och hamnade brevid killen med svininfluensa, åkte helikopter till Köpenhamn och sovit i tio dagar. Och återhämtat mig REKORDSNABBT. Åkt rullstol en eftermiddag. Varit nerknarkad. Är väl typ det.