[923]
Tänkte försöka skriva lite vad som har hänt även om jag inte kan koncentrera mej för fem öre.
Först av allt. det sista jag minns är från den 12 juli för då fyller mina syrror år och det var tänkt att jag skulle åka till LA, men jag orkade inte så jag ringde och bad om ursäkt för att jag inte orkade komma. Det är det sista jag kommer ihåg.¨Jag var på ren jävla Britney Spears konsert som jag inte minns nånting från. Kanske är lika bra förresten.
Anyways.
Jag blev kass och kunde inte andas I guess, men det minns jag inte. Har ett svagt minne av att jag går ner till vårdcentralen.
Däremot! Jag minns när ambulsen kom och jag tyckte jag kunde gå själv för hallå, pinsamt att åka på bår ju. Så jag gick själv in i ambulansen och där nånstans slutar jag komma ihåg. Jag minns inte att jag kom fram till sjukhuset. (of course får jag flashbacks nu när jag försöker tänka tillbaka, minns första timmen på akuten typ)
Anyways. Jag blev inte bättre och flyttades så småningom från akuten tilll intensiven. Jag fick andas mer ventolin men ingenting hände. Jag började andas jättekorta andetag och förgiftade mig själv (koldioxid i blodet..eller nåt sånt sheit..jag vet inte. jag är ingen doktor). Har man mer än 10% dör man. MItt gick upp i 10,4 och fortsätta öka och var uppe i över elva. Och när det började öka började alla bökla och trodde jag skulle dö. Men se det gjorde jag inte.
Det sjönk så småningniom igen och då bestämmer dom sig för att mina lungor _måste_ få vila. Så hej hej narkos och tio dagar senare vaknar jag.
(Fyra av dessa tio dagar tillbringade jag på karolinska BREVID KILLEN MED SVININFLUENSA.
Anyways. Jag vaknade upp i söndags kväll (en vecka och en dag sen!) och pappa är där och han berättar att jag sovit i tio dagar och jag fattar nada. och så berättar han att dagen efter kommer vara pissjobbig.
Sedan börjar det roliga. Hallucinationer och mardrömmar och annat sheit. Jag är dessutom envis som synden så det jag såg/inbilliade mig var naturligtvis helt sant.
Åh. Första natten efter att jag hade vaknat gick jag för mig att en av sköterskorna hade lovat mig att jag skulle få komma hem nästa dag och när det då börjar gå upp för mig på morgonen nästa dag att hon suttit och ljugit för mig så fick hon sig en ordentlig utskällning.
Var mycket hjärnspöken. Helt plötsligt fick jag för mig att jag var frisk som en nötkärna och att jag jobbade som profionell patient och för att bevisa att jag var frisk drack jag 3 dl kaffegrädde. Men eh ja. Jag drack kaffegrädden på riktigt.
Sen var det nåt om andar också...eh. Sa jag att jag var helt nerknarkad på postafan?
Oh well. Vaknade som sagt i söndags kväll. Måndan gick snabbt. Jag var uppe och gick första gången då. Tisdagen skulle bli vilodag, men jag gjorde massa bra grejor ändå. Dushade på onsdan. I torsdags vinglade jag till pressbyrån 4 gånger och i lördags fick jag komma hem första gången och sova hemma och idag blev jag alltså utskriven =)
Först av allt. det sista jag minns är från den 12 juli för då fyller mina syrror år och det var tänkt att jag skulle åka till LA, men jag orkade inte så jag ringde och bad om ursäkt för att jag inte orkade komma. Det är det sista jag kommer ihåg.¨Jag var på ren jävla Britney Spears konsert som jag inte minns nånting från. Kanske är lika bra förresten.
Anyways.
Jag blev kass och kunde inte andas I guess, men det minns jag inte. Har ett svagt minne av att jag går ner till vårdcentralen.
Däremot! Jag minns när ambulsen kom och jag tyckte jag kunde gå själv för hallå, pinsamt att åka på bår ju. Så jag gick själv in i ambulansen och där nånstans slutar jag komma ihåg. Jag minns inte att jag kom fram till sjukhuset. (of course får jag flashbacks nu när jag försöker tänka tillbaka, minns första timmen på akuten typ)
Anyways. Jag blev inte bättre och flyttades så småningom från akuten tilll intensiven. Jag fick andas mer ventolin men ingenting hände. Jag började andas jättekorta andetag och förgiftade mig själv (koldioxid i blodet..eller nåt sånt sheit..jag vet inte. jag är ingen doktor). Har man mer än 10% dör man. MItt gick upp i 10,4 och fortsätta öka och var uppe i över elva. Och när det började öka började alla bökla och trodde jag skulle dö. Men se det gjorde jag inte.
Det sjönk så småningniom igen och då bestämmer dom sig för att mina lungor _måste_ få vila. Så hej hej narkos och tio dagar senare vaknar jag.
(Fyra av dessa tio dagar tillbringade jag på karolinska BREVID KILLEN MED SVININFLUENSA.
Anyways. Jag vaknade upp i söndags kväll (en vecka och en dag sen!) och pappa är där och han berättar att jag sovit i tio dagar och jag fattar nada. och så berättar han att dagen efter kommer vara pissjobbig.
Sedan börjar det roliga. Hallucinationer och mardrömmar och annat sheit. Jag är dessutom envis som synden så det jag såg/inbilliade mig var naturligtvis helt sant.
Åh. Första natten efter att jag hade vaknat gick jag för mig att en av sköterskorna hade lovat mig att jag skulle få komma hem nästa dag och när det då börjar gå upp för mig på morgonen nästa dag att hon suttit och ljugit för mig så fick hon sig en ordentlig utskällning.
Var mycket hjärnspöken. Helt plötsligt fick jag för mig att jag var frisk som en nötkärna och att jag jobbade som profionell patient och för att bevisa att jag var frisk drack jag 3 dl kaffegrädde. Men eh ja. Jag drack kaffegrädden på riktigt.
Sen var det nåt om andar också...eh. Sa jag att jag var helt nerknarkad på postafan?
Oh well. Vaknade som sagt i söndags kväll. Måndan gick snabbt. Jag var uppe och gick första gången då. Tisdagen skulle bli vilodag, men jag gjorde massa bra grejor ändå. Dushade på onsdan. I torsdags vinglade jag till pressbyrån 4 gånger och i lördags fick jag komma hem första gången och sova hemma och idag blev jag alltså utskriven =)
Kommentarer
Postat av: Trx
Hjärtans välkommen tillbaka, vad jag har saknat dig och undrat vad som hänt. Nu måste jag gråta en stund, tack och lova att du lever. I världens största kram omfamnsar jag dig :-)
Postat av: daniel
men aww. tack <3
Postat av: Sonja
Men det här låter ju heeeelt sinnessjukt. Har aldrig hört talas om något liknande.
Jag trodde vi hade kommit överens om att oturskvoten var fylld vid det här laget?
Tack gode gud att du lever.
Postat av: daniel
Jag veeeet. Det är helt sjukt. Jag tror inte ens jag förstått än...jag bara lullar vidare som om ingenting hade hänt.
Trackback