[935]
Folk ställer elaka ultimatum och försöker tvinga iväg mig till en kurator. JAG VILL INTE. Och jag tycker det är så jävla orättvist. Varför kan ingen lita på att jag fixar det utan kurator? Borde inte jag vid det här laget veta hur jag bäst kommer på fötter igen? "men du låg nersövd i tio dagar" Yes sir, men värre saker har hänt.
Pappa verkar mest orolig över att jag ska komma ihåg när han tryckte upp syrgasmasken i ansiktet på mig. Eh. Då var jag vaken och kunde protestera. Han berättade att jag protesterade hejvilt och inte alls ville ha den, men han höll fast den med våld och sen var det som att jag förstod att jag behövde den och lugnade mig. Jag KANSKE minns det där, när jag lugnade och tog ett djupt andetag och andades in i den. Men det är jävligt svårt att skilja på vad som är minnen och på vad folk har berättat i efterhand. Till slut blir det minnen, om ni förstår..
Sedan jag vaknade upp har jag hela tiden sagt att jag varit någonannanstans på sjukhuset men dom har envisats med att jag har varit på samma ställe hela tiden sedan jag kom tillbaka från Stockholm. Men nepp, jag kom mycket väl ihåg (okej, något luddigt) att jag låg på sidan i en säng, i ett stökigt rum, inte en sovsal. Jag var själv och jag hade en size femkrona i diameter-slang in i halsen. Av räfflad plast. Jag kommer ihåg att jag försökte dra bort den. Jag kommer ihåg folk som snackade om operation. Jag minns att dom mätte något med en maskin och en skjusköterska fick kalla på hjälp för hon kunde inte hantera maskinen. Sedan pratades det om att de var tvungna att göra om det/söva mig igen. Något i den stilen. Lite luddigt som sagt.
Allt det här kunde jag inte berätta, utan jag klottrade ner på ett papper om att jag varit nånannanstans och att jag kom ihåg det. Men nänä, det hade jag inte.
Jag glömde bort det och tänkte att sure, jag hade väl fel. Sen igår tittade jag på mitt sjukintyg där det står att tracken sattes den 26:e juli. Samma dag jag "vaknade". (=pappa skrek: OM DU HÖR MIG SÅ KLÄM MIN HAND, and i did. Inget minne av det heller).
Ringde pappa och berättade igår och berättade alltihop och javisst hade dom flyttat mig ett par rum bort när dom skulle sätta tracken. Slangen in i halsen stämde. Så okej, jag minns lite luddigt när dom satte tracken. Och då var jag nersövd. Visste dessutom när jag låg där varför jag var där, för pappa hade berättat att dom skulle göra ett hål i halsen precis innan dom rullade iväg mig. Och japp, det hade han gjort också, innan dom körde iväg mig. Nersövd då också.
Detta är i princip det enda jag kommer ihåg av mig själv, ingen har berättat detta för mig utan jag har själv kommit ihåg det. Därför blir jag sååå irriterad av alla "men du har ju sett slangen på bild". (mm, kanske jag har, och jag tittade på den nu också. Okej, man ser slangen, men man kan inte se att den är räfflad och man ser definitivt inte att den går in i min hals).
Det är sånt här osm hjälper. Berätta lite då och då. Om vad jag vill. Sorry om det är tråkigt att läsa, men det är inte samma sak om jag skulle skriva ner det i ett worddokument.
Nu; väcka Molls (iiih), fixa frukost, lämna på dagis och sen till sjukhuset för läkarbesök. Dom har kollat mina lungor (för 497:e gången i ordningen) och kollat mina vita blodkoppar (eh, tror jag det var). Får reda på om det är nåt knas med dom idag. WISH ME LUCK.
Sen; matte, matte, matte!
1) Jaaaaa, ikväll!!! Saknar dig!!
2) Jag tycker som jag sa förut att det bara känns fint att du vill skriva om det, och det är intressant -om du förstår mig rätt- att läsa. Långt ifrån tråkigt. Så fortsätt jättegärna skriva hur mycket eller när du vill. Du skriver alltid så bra.
3) Lycka till!
Skriv allt vad du orkar, det är bra både för dig och för oss andra så vi kan fatta bara en liten del vad du varit med om, men allra bäst förstås om det funkar för dig. Berätta, berätta, berätta.
Och finns det någon jag önskar all lycka så är det dig, jag vet ingen som kämpar så tappert och gör så lustiga saker som du. Är du säker på att du inte åkte ledstång när du var nedsövd, om du tänker efter ordentligt ;-)
1000P&K
timmi: jag ska skriva mer! =D
trx: tack <3 du är snäll =) tror inte jag åkte nån ledstång (men man vet ju aldrig), däremot åkte jag faktiskt ledstång på fredagen (fem dagar efter att jag hade vaknat).
Skulle till pressbyrån. Antingen kan man gå ner för ett par trappsteg eller så kan man ta en liten omväg och gå ner för en lååång backe. Min kompis som var med mej tog backen och tyckte jag också skulle göra det, men jag hittade ett tredje alternativ. ledstången!! =D Den var som gjord för att åka på. Vägg på ena sidan och själva stången satt långt ut från väggen. Hahaha.