tinseltown

Den senaste halvtimmen eller så har jag dansat omkring i vardagsrummet med ipoden runt halsen och en colaflaska i handen. Ensam.

Jag vet inte om jag har lost it totalt eller om jag bara har kommit på ett nytt sätt att roa mej själv på.

Nu ska jag fortsätta.

SEN ska jag skriva.

Bara för att....

3 sidor
1038 ord

Det känns lite bättre efter att ha pratat med Carola. Tack <3

Jag har lagt ner för mycket tid på loggboken och mindre på själva boken. Vilket innebär att jag har sex dagar på mig att skriva 50 sidor. HAHAHA. Jag fick panik när jag, innan ikväll, trodde att jag hade åtta dagar på mig. Var säker på att det var onsdag idag men nope, det är torsdag. Eller nu är det fredag om man ska vara noga. Bokjäveln ska vara klar och inlämnad på torsdag. TORSDAG. Jag har skrivit typ...tre sidor. Av minst 50.

Så om ni undrar var jag har tagit vägen så är jag här..men jag är jävligt upptagen.

Försöker skriva på den satans boken.

Det går dåligt. Riktigt jävla dåligt.

Vi är hemma!!

Fy fan.

Här följer en lång...eh, jag är så trött att jag glömt vad det heter. Skitsamma.

F.d. åkatågälskaren ville av redan i Lund så resan dit kändes som en evighet. Men till slut så, cirkus halvfem var vi framme. Farmorn kom och mötte oss och hon var lika crazy som vanligt. Åkte direkt hem till henne (gjorde ett litet stopp på motorvägen bara när bakluckan åkte upp och jag fick springa ut och stänga den) och sen vidare till Liseberg för gnällungen var inte gnällig längre. Vi var där i fyra timmar innan hon tröttnade och då gick vi hem till farmorn igen (som lägligt nog bor PRECIS över gatan).

Träffade resten av släkten när vi kom tillbaka (inklusive en kusin till Lina som inte kan vara något annat än satans avkomma) och sen måste jag ha missat något för farmorn blev hysterisk och innan jag visste ordet av satt jag i köket med fem peruaner som babblade på spanska. Det enda jag lyckades uppfatta var cerveza och comida. Åt kyckling och kryddade makaroner och farfarn frågade om jag ville ha ketchup. Yes, yes svarade jag och han tog ut en påse ur kylen. En påse med räkor som han hällde i en skål och ställde framför mej. "eh tack?". En av peruanerna som envisades med att kalla mej för åsa skalade dom till mej. Sen plockade räkfarfarn fram en gitarr och det blev allsång i köket. På spanska.

Satans avkomma ville visa mig och Molls sin kattunge så vi gick ner till henne och well, sådan herre, sådan hund eller något. Mina händer är fulla av riv- och bitmärken.

Efter att ha skakat av mej kattjäveln gick vi upp till farmorn igen. Jag fick en teckning av satans avkomma och sen gick jag och molls och la oss. Efter femtioelva "gonatt satans avkomma" somnade vi.

Vaknade, åt frukost och sen stack vi till Liseberg. Vi stannade där tills dom stängde. 12 timmar. Hujeda mej. Åkte dendär-man-blir-så-jävla-blöt-av 4589 gånger ungefär. Åkte en liten berg-och-dalbana tills Molls kräkte. Nej, nu ljuger jag. Vi fortsatte att åka även efter att hon hade kräkts. "jag mår bra nu ju. ÅKAA IGEEEN". Eh, okej. Hon kräkte inte mer så hon mådde väl bra igen. Eller nåt.

Kvällen var lugnare och idag (eller ja, på söndan) skulle vi bara ta det lugnt. Jovisst. Gissa vem som var efter mej hack i häl? Tåget hem gick halvfyra, skulle köra till stationen en timme innan eller så. Varför fattade jag aldrig, tar typ tio minuter att köra dit så när det var 1½ timme kvar tills tåget gick lämnade Molls åt sitt öde med skitungen och tog en promenad. Och gick vilse. Ringde en kompis som fick guida mig rätt genom hitta.se Mötte crazy farmorn nere på gatan som skrek om att vi skulle missa tåget. Eh. 45 minuter kvar. Lugnt ju, tyckte jag.

Körde i två minuer, sen kom jag på. Biljetterna. Tog nån med sej dom? Dom låg i rummet där vi sov brevid min madrass. "nääe?" sa farmorn och molls. "det låg låg inga biljetter på golvet". Nähäpp. Jag letade genom alla väskor i bilen, farmorn vände om och skrek att jag skulle ringa räkfarfarn. HAN PRATAR KNAPPT SVENSKA. När vi (för andra gången denna helgen stannade på motorvägen) och jag rotade igenom väskan som låg där + alla 13 miljoner påsar från liseberg samtidigt som jag försökte få räkfarfarn att  leta efter biljetterna där hemma "LAS BILLETAS???" kände jag paniken komma lite.

Inga biljetter nånstans. "nu hinner vi inte till stationen" skrek farmorn. "bara kör till centralen" skrek jag tillbaka. Hon dumpade av oss någonstans utanför där man inte fick stanna bilen. Kramade oss hejdå och jag och molls sprang allt vi kunde genom centralen. Hittade SJ's biljettkontor. 20 minuter kvar till tåget skulle gå. Nummelappskö. 5 nummer framför. Vi sprang och hämtade ut 500 kronor. Tre numme kvar. En kvart kvar. Vår tur. "tappat biljetter. måste köpa. nya. tåget går. om en kvart. måste hem". SJ-tanten var lugnare. Frågade om jag hade bokat genom internet. Och JA det hade jag ju. Fick ersättningsbiljetter för 100 kr. Som hittat. Hah.

Vi hann med nöd och näppe på tåget. Molls skrattade som fan och tyckte det hela var en bra avslutning på helgen.

Det här är inte min släkt. Det är Mollys. Inte min. Mollys.

Men jag har haft roligt ändå. Och nu ska jag sova.

Nu (eller om ett par timmar) drar vi 30 mil norrut till Göteborg.

See ya söndagkväll.

Om lite mer än två dygn sitter jag och Molls på ett tåg till Göteborg. Hujeda mig.

Göteborg = Liseberg

Jag är så barnslig att jag INTE vill gå till Liseberg med Molls för att hon är way too liten för att åka alla roliga karuseller. Sorry. men jag vill inte åka sagolandet 358 gånger när jag hade kunnat åka...nåt annat. Mina kompisar växte ifrån Liseberg för flera år sedan, men jag tror aldrig jag kommer göra det och jag längtar tills den dagen Molls blir tillräckligt gammal. Fy fan va roligt vi kommer ha då.

Men. Farmorn bor mittemot Liseberg så hon tyckte det var givet att vi skulle dit. Jag hoppas, hoppas att någon annan följer med så jag slipper sagolandet och trampebåtarna. De är inte roliga! Jag tycker inte det är hysteriskt kul bara för att Molls tycker det.

Jag har fortfarande traumatiska minnen från Folkets Park. Tekopparna om och om igen. Var där med pappa och Molls en hel dag. Skulle klappa djur och leka på lekplatsen (DET gör jag mer än gärna) men så fick hon syn på tekopparna. "en gång kan hon väl få åka?", tyckte pappa. Ja okejdå. En gång kanske. Skickade iväg honom och Molls för att köpa biljetter och dom kom tillbaka med ett fucking åkarmband runt hennes handled. "behöver inte köpa något armband till dej, vuxna åker gratis i sällskap med barn", sa pappa glatt medans jag dog lite.

Vi var dom enda som åkte tekopparna. Vi åkte dom minst 325 gånger. Steg inte ens ur dom. Hon ville inte ens snurra på dom. Vi bara satt i en jävla kopp och åkte runt, runt.

Det här var förra sommaren. Vi bor ganska nära parken. Går förbi den varje gång vi ska till hennes mormor och gammelmormor. Nu har dom flyttat på koppjävlarna så att man ser dom från gatan. Jag går numera en lång omväg för att Molls (och jag) inte ska se dom.

Att skriva är terapi.  

Betygsdialog precis avklarad. Klarade den också.

En kurs kvar sen har jag sommmmmmarlov. Ska iofs jobba men jag slipper skola och för det är jag tacksam.

Fy fan vad skönt det känns.

"jag förväntar mej bara att nån ska komma och stoppa ett äpple i munnen på mej och servera mej"

Ja, det var varmt idag.

Legat ute i solen i åtta timmar. ÅTTA TIMMAR.

tacl för att ni kommenterar så snällt <3

Idag har jag fått så jävla mycket gjort. (jag är inte ironisk).

Jag har
- kommit på hela storyn från början till slut.
- skrivit en fin lista på i vilken ordning allt ska hända
- kladdat ner två papper med små...eh...detaljer.

Det blir en berättelse som jag berättade för Timmi en gång på msn. En tjej som åker ut till sina föräldrars sommarhus för att städa ut det. Eller well, det är baserat på den berättelsen, annorlunda slut och lite mer genomtänkt (får jag hoppas).

Nu tänker jag vara ego och ta för givet att det finns folk som orkar läsa igenom den här innan den ska lämnas in och som då kan komma med KONSTRUKTIV kritik. Ju fler som orkar, desto bättre.

Sign up!

jag har NOLL fantasi, jag har inte loggat in på msn på flera dagar, jag har helt enkelt inget att prata om.

ska skriva minst 50 sidor till slutet av juni. det går sådär. hittils har jag skrivit - TADAA - noll ord.

jag behöver...något. eller någon. jag vet inte.

Jag lever, men mår inte så jävla bra. Äh. Hej hej.

Molls frågade mig igår hur länge Lina hade varit död. Snart 3½ år svarade jag.
- då tycker jag du ska skaffa ny flickvän nu, sa hon.


Jag har för övrigt knäckt min nacke. Rörde på huvet och det sa krrrrack och jag såg stjärnor och ögonen fylldes av tårar. Hah. Har inte rört huvet sen dess, alltså har jag gått omkring med huvet lutat åt höger i snart sex timmar. Det gör så jävla ont att ens röra det yttepyttelite. Elvis har nackspärr i dagens Metro. I FEEL YOUR PAIN BROTHER! 

Jag förstår inte UNICEF's nya reklam.

"för varje pin som säljs så dör en elak indier i en hjärtattack" eller?

Hjälp hjälp!

Jag är inne på näst sista kursen. Sista kursen är projektarbete. Jag är så skoltrött så det liknar ingenting och funderar på att strunta i sista kursen, har ändå läst heltid denna terminen.

Men.

Om någon kommer på något roligt projektarbete jag kan göra så gör jag det för det hade varit skönt att ha 100 poäng mindre kvar.

Vi var utelåsta igår i ett par timmar innan jag lyckades hitta pappa inne på MAS.

Var inne en runda på kvinnokliniken när jag letade efter en telefonkiosk och upptäckte att dom byggt om hela skiten. Men ändå, så många minnen. Bra och dåliga. Mest bra tror jag. Hursomhelst är de fortfarande lika snälla där, jag fick låna deras telefon.

Vi har höstväder. Hur mysigt som helst. Blåste 16m/s här igår. På kvällen kom min syrra hit och "kolla vad jag köpt": Två SÖTA råttor med underliga namn. Skrik och Panik. "Varför heter dom så?", undrade Mollsen. "Ta hem dom till din mormor så får du se". Hah.

Vet inte riktigt vad det blir till Molls, men det är Linas gammelfarmor. Jag har ALLTID tyckt om henne. Hon är helt galen. Jag och Lina brukade åka upp till Göteborg på sommarloven och hälsa på henne. Första gången kom vi dit halvtolv på kvällen, jag hade aldrig träffat henne innan. Hon stod ute i trädgården och skrek så hela grannskapet hörde henne "LINA!!! DANIEL!! HEEEEEEEEEJ!!" sen fick vi varsin jättekram.

Jag har inte pratat med henne på flera år, men hon ringde igår helt out of nowhere och tyckte att jag skulle komma upp och hälsa på nångång. Javisst, tyckte jag. Har vi vägarna förbi Göteborg kan vi ju träffas. Men då började hon dilla om att nästa helg var hon inte hemma, men sen gick det bra att komma.

Ringde Molls mormor efteråt, hon hade ringt till henne också tydligen och hon mådde inte alls så bra som hon sagt till mig att hon gjorde. Hjärntumörer och shit. Molls mormor tyckte det lät som hon hade fått ett besked om att hon inte hade så långt kvar nu.

Så. Göteborg sista helgen i maj eller första i juni.