högskoleprovet och dumma människor
Aldrig någonsin har jag känt mig så lugn inför ett prov. Blev inte ens nervös när jag i torsdagskväll tittade på ett gammalt prov för första gången (mattedelen) och märkte att alla mina mattekunskaper (dom få jag hade i våras) var som bortblåsta. Klickade ner skitprovet efter tio minuter och tänkte att det löser sig säkert ändå.
Värre blev det igårkväll då jag fick höra både det ena och det andra. "Bara du inte får under XX" så är det ju okej. Vadå sätta press på mig? Vad skulle hända om jag faktiskt fick under XX? Är jag dum i huvet då eller? Eh. Eller vad sägs som "Om du får sämre än NN så är det ju inte så konstigt, han gick ju i skolan medans han gjorde det". Jaha? Och vad gör jag då? Sitter hemma och rullar tummarna hela dagarna?
Nu har jag i varje fall gjort provet och rättat det. Och jag tänker inte säga vad jag fick, hoho. Men det var över medel och jag var svinnöjd med resultatet (särskilt mattedelen och båda läsförståelse-delarna).
Jag var nöjd ända tills jag fick höra att jag kan ju alltid göra om det nästa år, att det inte var konstigt att det gick dåligt (varför det inte skulle vara konstigt fick jag aldrig reda på), att det måste vara någon som fått sämre än mej och att men du har väl inte fått det rättat än, du fick nog mycket bättre än vad du tror. Jo, facit har lagts ut, har jag tur så höjer jag det med (inte till! =P) 0.1 för jag ligger precis på gränsen. Aja... Vem fan säger "aja?!"? (jag vet ju vem iofs).
Jag är så fruktansvärt trött på att alltid, alltid, ALLTID jämföras med min otroligt duktiga och smarta storebror som fick 2.0 första gången. Varför kan ingen jämföra mej med...nä, nu ska vi inte vara taskiga här, haha, men vi har en blondin i familjen om vi säger så. (sorry man =))
Och så otroligt trött på att människor antingen tror att jag är dum i huvet och inte ens kan gissa mig till 0.2 eller att människor tror alldeles för mycket om mig och tar för givet att jag ska få alla rätt.
Sluta tro saker om mig. Punkt slut.
Värre blev det igårkväll då jag fick höra både det ena och det andra. "Bara du inte får under XX" så är det ju okej. Vadå sätta press på mig? Vad skulle hända om jag faktiskt fick under XX? Är jag dum i huvet då eller? Eh. Eller vad sägs som "Om du får sämre än NN så är det ju inte så konstigt, han gick ju i skolan medans han gjorde det". Jaha? Och vad gör jag då? Sitter hemma och rullar tummarna hela dagarna?
Nu har jag i varje fall gjort provet och rättat det. Och jag tänker inte säga vad jag fick, hoho. Men det var över medel och jag var svinnöjd med resultatet (särskilt mattedelen och båda läsförståelse-delarna).
Jag var nöjd ända tills jag fick höra att jag kan ju alltid göra om det nästa år, att det inte var konstigt att det gick dåligt (varför det inte skulle vara konstigt fick jag aldrig reda på), att det måste vara någon som fått sämre än mej och att men du har väl inte fått det rättat än, du fick nog mycket bättre än vad du tror. Jo, facit har lagts ut, har jag tur så höjer jag det med (inte till! =P) 0.1 för jag ligger precis på gränsen. Aja... Vem fan säger "aja?!"? (jag vet ju vem iofs).
Jag är så fruktansvärt trött på att alltid, alltid, ALLTID jämföras med min otroligt duktiga och smarta storebror som fick 2.0 första gången. Varför kan ingen jämföra mej med...nä, nu ska vi inte vara taskiga här, haha, men vi har en blondin i familjen om vi säger så. (sorry man =))
Och så otroligt trött på att människor antingen tror att jag är dum i huvet och inte ens kan gissa mig till 0.2 eller att människor tror alldeles för mycket om mig och tar för givet att jag ska få alla rätt.
Sluta tro saker om mig. Punkt slut.
Kommentarer
Postat av: Gråfot
Uj ja... Högskoleprovet gjorde jag för några år sen. Var lugnt och så... Men ALLA människor hetsade mig!
Trackback