[941] stockholm
När de väl kopplat in mig har de inte bråttom utan kör lugnt upp mig till Stockholm (jaja, Solna om vi ska vara petnoga då). Pappa och en bror flyger upp och hinner dit före mig. Andra brorsan som är flygrädd tar bussen.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om Stockholm mer än att människorna som jobbar där är sjukt, underbart snälla. Pappa sa att hann skulle kunna gifta sig med varenda en där utan att blinka. De fixar verkligen allt. Skickade en betald taxi till flygplatsen soms tod och väntade på dom när dom kom, ordnade boende till dom osv. Efter allt jag ställt till med känns det jävligt skönt att veta att dom slapp fixa med allt sånt.
Förutom diverse tuber och grejor nerkörda i halsen har jag en tjock slang in i halsen som går ner till hjärtat och en likadan slang inkörd i ljumsken som också leder till hjärtat. Blodet pumpas ut och renas och sen in igen. Fick hur mycket donerat blod som helst.
Fler människor jag tycker om kommer upp till Stockholm och av en ren händelse så råker en familj pappa känner vara på semester i Stockholm så dom är också där.
Pappa har inte sovit på ett par dagar och börjar hallucinera. Ett par av Linas släktingar kommer också upp där.
Blir bättre på tisdagen och då bestäms det att jag ska vara kvar ett tag till och de ska försöka väcka mig. Min andra bror som är kvar i LA och en kompis bestämmer sig för att åka upp och vara där när jag vaknar men nästa dag är det någons om behöver ecmo-platsen mer än jag (en viss skotska) så på onsdagen kommer jag tillbaka till Malmö med helikopiter. Åh, jag ahr åkt helikopter från Stockholm till Malmö (och mellanlandat i Jönköping). Jag ahr alltid velat göra det! Kanske inte just från Stockholm till Malmö, men att överhuvudtaget få åka helikopter. Och nu har jag gjort, fast jag minns inte ett skit för jag sov. Så. Jävla. Störigt.
På onsdagmorgonen uppe i Stockholm flippar pappa ut lite grann. Går upp halvfem på morgonen och väcker alla och stressar runt. Han säger att de ska säga hejdå till mig innan jag flygs ner och att de måste göra det innan åtta. Han säger att det är superviktigt att gå upp till mig en sista gång. Ingen följer med honom när han går ut (duh, ecmoavdelningen öppnar för anhöriga sex på morgonen). En stund senare ringer han från Bromma flygplats och säger att han har fixat en flygbiljett hem. "Vi ses i Malmö".
De andra går iaf upp till mig och tar tåget tillbaka till Malmö.
Jag har flera bilder från när de lastar in mig i heliptern och när de flyger iväg och det ser inte ut som jag. Det lilla man kan se av ansiktet är jättesvullet, resten är tejpat. Har tejp runt hela munnen för att hålla fast alla tuber och grejor som är nerkörda i halsen.
Det var Stoclholm det. Skriver Malmö round 2 med en gång.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om Stockholm mer än att människorna som jobbar där är sjukt, underbart snälla. Pappa sa att hann skulle kunna gifta sig med varenda en där utan att blinka. De fixar verkligen allt. Skickade en betald taxi till flygplatsen soms tod och väntade på dom när dom kom, ordnade boende till dom osv. Efter allt jag ställt till med känns det jävligt skönt att veta att dom slapp fixa med allt sånt.
Förutom diverse tuber och grejor nerkörda i halsen har jag en tjock slang in i halsen som går ner till hjärtat och en likadan slang inkörd i ljumsken som också leder till hjärtat. Blodet pumpas ut och renas och sen in igen. Fick hur mycket donerat blod som helst.
Fler människor jag tycker om kommer upp till Stockholm och av en ren händelse så råker en familj pappa känner vara på semester i Stockholm så dom är också där.
Pappa har inte sovit på ett par dagar och börjar hallucinera. Ett par av Linas släktingar kommer också upp där.
Blir bättre på tisdagen och då bestäms det att jag ska vara kvar ett tag till och de ska försöka väcka mig. Min andra bror som är kvar i LA och en kompis bestämmer sig för att åka upp och vara där när jag vaknar men nästa dag är det någons om behöver ecmo-platsen mer än jag (en viss skotska) så på onsdagen kommer jag tillbaka till Malmö med helikopiter. Åh, jag ahr åkt helikopter från Stockholm till Malmö (och mellanlandat i Jönköping). Jag ahr alltid velat göra det! Kanske inte just från Stockholm till Malmö, men att överhuvudtaget få åka helikopter. Och nu har jag gjort, fast jag minns inte ett skit för jag sov. Så. Jävla. Störigt.
På onsdagmorgonen uppe i Stockholm flippar pappa ut lite grann. Går upp halvfem på morgonen och väcker alla och stressar runt. Han säger att de ska säga hejdå till mig innan jag flygs ner och att de måste göra det innan åtta. Han säger att det är superviktigt att gå upp till mig en sista gång. Ingen följer med honom när han går ut (duh, ecmoavdelningen öppnar för anhöriga sex på morgonen). En stund senare ringer han från Bromma flygplats och säger att han har fixat en flygbiljett hem. "Vi ses i Malmö".
De andra går iaf upp till mig och tar tåget tillbaka till Malmö.
Jag har flera bilder från när de lastar in mig i heliptern och när de flyger iväg och det ser inte ut som jag. Det lilla man kan se av ansiktet är jättesvullet, resten är tejpat. Har tejp runt hela munnen för att hålla fast alla tuber och grejor som är nerkörda i halsen.
Det var Stoclholm det. Skriver Malmö round 2 med en gång.
Kommentarer
Postat av: timmi
Jag är fortfarande såå glad att du skriver. Det betyder faktiskt mycket, även om jag inte riktigt kan förklara varför. eller jo, men nvm det lol
Trackback