tinseltown

Kan inte påstå att jag gillade honom precis. Han har visserligen gjort en av mina asboluta favoritlåtar all time, men det är inte enough för att få en plats i mitt musikhjärta. (ja okej, jag erkänner, jag försökte dansa som honom när jag var mycket, mycket liten).
 
Det här är första gången jag överhuvudatget brytt mig om att en känd människa dör. Jag har noll koll på kända människor. Hade ingen aning om vem Heath Ledger var t.ex. Och sen Anna Lind då, sure, visste att hon var vår utrikesminister och jag hade kunnat peka ut henne, men inte mer än så.

Jag är inte ledsen, men det här är olustigt. Olustigt är ett passande ord. Det var (är fortfarande) lika overkligt att se "M.J DEAD" på cnn som det är att se ett välbekant namn på en gravsten. Dom var här..och nu är dom borta. Wtf? Går inte ihop. Dom var ju här alldeles nyss.

Det är irriterande. Om jag koncentrerar mig kan jag SE Lina komma in genom dörren. Jag kan höra henne, se vad hon har på sig, på vilket sätt hon rör sig (beroende på vilket humör hon är på) unt so weiter. Det känns som jag näästan kan få henne att komma in genom dörren, jag är såå nära på att det att faktiskt få det att hända att jag blir frustrerad på mig själv. Det går liksom inte in ibland att hon är borta.

Är väl därför detta känns olustigt. Han har alltid varit här liksom, så länge jag kan minnas. Men inte nu längre.

Jag trodde aldrig att jag skulle glömma den 25 juni när jag halvvägs igenom den. Getingjäveln, pappas rygg, jag cyklar i 20/m i sekunden-motvind unt so weiter, men nu lär jag definitivt inte glömma den. Smset kvart över elva om att han var på sjukhus, alla rykten som följde, död vs koma och så till slut, flera timmar senare bekräftade L.A coroner.

Nä, olustigt är var det är.