tinseltown

Om mindre än 12 timmar drar vi till Mölle.

Ha en trevlig sommar. Ses i september.

Edit: HAHA. Skoja bara. Det är så kul att lura Timmi <3

Kan inte påstå att jag gillade honom precis. Han har visserligen gjort en av mina asboluta favoritlåtar all time, men det är inte enough för att få en plats i mitt musikhjärta. (ja okej, jag erkänner, jag försökte dansa som honom när jag var mycket, mycket liten).
 
Det här är första gången jag överhuvudatget brytt mig om att en känd människa dör. Jag har noll koll på kända människor. Hade ingen aning om vem Heath Ledger var t.ex. Och sen Anna Lind då, sure, visste att hon var vår utrikesminister och jag hade kunnat peka ut henne, men inte mer än så.

Jag är inte ledsen, men det här är olustigt. Olustigt är ett passande ord. Det var (är fortfarande) lika overkligt att se "M.J DEAD" på cnn som det är att se ett välbekant namn på en gravsten. Dom var här..och nu är dom borta. Wtf? Går inte ihop. Dom var ju här alldeles nyss.

Det är irriterande. Om jag koncentrerar mig kan jag SE Lina komma in genom dörren. Jag kan höra henne, se vad hon har på sig, på vilket sätt hon rör sig (beroende på vilket humör hon är på) unt so weiter. Det känns som jag näästan kan få henne att komma in genom dörren, jag är såå nära på att det att faktiskt få det att hända att jag blir frustrerad på mig själv. Det går liksom inte in ibland att hon är borta.

Är väl därför detta känns olustigt. Han har alltid varit här liksom, så länge jag kan minnas. Men inte nu längre.

Jag trodde aldrig att jag skulle glömma den 25 juni när jag halvvägs igenom den. Getingjäveln, pappas rygg, jag cyklar i 20/m i sekunden-motvind unt so weiter, men nu lär jag definitivt inte glömma den. Smset kvart över elva om att han var på sjukhus, alla rykten som följde, död vs koma och så till slut, flera timmar senare bekräftade L.A coroner.

Nä, olustigt är var det är.

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag.

Är det inte meningen att getingar bara ska sticka när dom är arga eller rädda?

Jag låg och sov! Hur läskig kan jag vara på en skala när jag ligger och sover?

Där ligger jag lugnt och sover och så flyger det in en geting som sticker mig HELT OPROVOCERAT.

Men åh.

Helvetes jävla pissdag.

Vaknade inatt av att jag hade ont i armen, trodde att jag legat konstigt på den och somnade om. När jag väl vaknade på riktigt var min arm dubbelt så stor som den var när jag gick och la mig.

"HAHA du ser ju helt missbildad ut" sa min elaka bror.

Lägg märke till "du". Tack kära bror.

Min annars jävligt tunna handled är ungefär lika tjock som armen är precis där armbågen börjar vilket betyder att den smalaste delen på min arm numera är mitten på underarmen. Så ja, jag ser väl missbildad ut då.

Pappa har det värre. Han har sträckt en muskel eller något och kan inte röra sig för "jag mår illa, det gör så ont ajaj". Första dagen på hans semester. Haha.

Jag tyckte lite synd om honom och erbjöd mig att cykla iväg till apoteket. Det blåser 20m/s här idag. Om ni inte vet hur mycket det är så är det i stil med att cyklen t.ex plötsligt tvärstannar och små Mullar blåser ut i gatan (okej kanske inte, men nästan, men kan inte gå rakt när det blåser så mycket, så han hamnar ute i gatan ibland). 

Alvedon 500 gram  och Xyl...nånting var det ända jag hade i huvet när jag gick in på apoteket.

På vägen hem gick jag in på Konsum och köpte mjölk (för jag är snäll). När jag sedan hoppade upp på cykeln igen gjorde plötsligt JÄVULSKT ONT i mitt knä när jag böjde det så jag fick gå hem. Snällhet straffar sig.

Kom hem med mjölk, xyl..nånting och alvedon 500 gram SOM SKA SMÄLTA I MUNNEN. Jag köpte fel. Of course.

Men vi åt dom ändå, jag och pappa. Jag, som alltid struntar i att läsa på förpackningar, stoppade motvilligt en tablett i munnen och lät den smälta. "Rätt god" sa jag till pappa. Den smälte lite till och plötsligt var den inte alls god. Den var skitäcklig. Den smakade alvedon. Duh. "Låt den smälta i munnen och svälj den sedan" läste pappa på förpackningen. Jaha, så man skulle inte låta den smälta helt och hållet då. Som jag hade gjort.

Smetade xyl..nånting på armen men det hjälpte inte ett skit. (däremot hjälper det jättebra mot nackspärr).

Nu ligger pappa däckad i sin säng och jag kämpar för att hålla mig vaken. Han sa gonatt till mig för en kvart sedan. Man blir skittrött av dom där smältäckelalvedonen tydligen. Han tog två, jag tog bara en. Hjälpte inte ett skit varken mot armen eller mot knäet.

Min arm ser fortfarande lika missbildad ut och den gör ont. ONT!!

Vete fan vad som har hänt med den förresten. Blivit biten av nån elak insekt. Har ett litet, litet bett där men hela armen är öm och gör ont så inget myggbett. Geting kanske? Äh.

Nu ska jag sova.

Sticker till Mölle på måndag förresten, men vi hörs innan dess, yes?

Boken är klar åtta har jag bestämt mig för. Tänkte lämna in den senare ikväll så om någon vill läsa igenom, rätta stavfel, komma med förslag unt so weiter så logga in på msn KLOCKAN ÅTTA.

tack tack.

Jag är så jävla löjlig. Sitter och skriver på boken men var tvungen att sluta. Varför? Det är för spännande. Jag sitter som på nålar samtidigt som jag skriver. Skrämmer upp mig själv fast jag vet hur den slutar och allting. (ändrat slutet btw).

Jag har somnat framför TV:n varedan kväll nu. Egentligen har jag somnat när jag legat och läst men TV:n får agera lampa eftersom well, den lyser dåligt. Jag sover längst inne i sängen och det är mörkt där. Först testade jag att det ett hyllplan som inte används och ställa lampan mitt i sängen men jag vaknade ett antal gånger av att lampan välte över mig när jag sov.

Inte lätt att vara Daniel.

Hursomhelst, detta innebär att jag vaknar till tv-shop VARENDA dag. De skiftar mellan att göra reklam för två saker. H20 vac och Tobi.

Jag kan replikerna utantill. Ja, replikerna. Vilken människa börjar sjunga "H20 is the way to go" när han får se hur dammsugaren funkar för första gången.

Poänglöst inlägg, men jag kände för att skriva något annat än den jääävla satans boken.

Den senaste halvtimmen eller så har jag dansat omkring i vardagsrummet med ipoden runt halsen och en colaflaska i handen. Ensam.

Jag vet inte om jag har lost it totalt eller om jag bara har kommit på ett nytt sätt att roa mej själv på.

Nu ska jag fortsätta.

SEN ska jag skriva.

Bara för att....

3 sidor
1038 ord

Det känns lite bättre efter att ha pratat med Carola. Tack <3

Jag har lagt ner för mycket tid på loggboken och mindre på själva boken. Vilket innebär att jag har sex dagar på mig att skriva 50 sidor. HAHAHA. Jag fick panik när jag, innan ikväll, trodde att jag hade åtta dagar på mig. Var säker på att det var onsdag idag men nope, det är torsdag. Eller nu är det fredag om man ska vara noga. Bokjäveln ska vara klar och inlämnad på torsdag. TORSDAG. Jag har skrivit typ...tre sidor. Av minst 50.

Så om ni undrar var jag har tagit vägen så är jag här..men jag är jävligt upptagen.

Försöker skriva på den satans boken.

Det går dåligt. Riktigt jävla dåligt.

Vi är hemma!!

Fy fan.

Här följer en lång...eh, jag är så trött att jag glömt vad det heter. Skitsamma.

F.d. åkatågälskaren ville av redan i Lund så resan dit kändes som en evighet. Men till slut så, cirkus halvfem var vi framme. Farmorn kom och mötte oss och hon var lika crazy som vanligt. Åkte direkt hem till henne (gjorde ett litet stopp på motorvägen bara när bakluckan åkte upp och jag fick springa ut och stänga den) och sen vidare till Liseberg för gnällungen var inte gnällig längre. Vi var där i fyra timmar innan hon tröttnade och då gick vi hem till farmorn igen (som lägligt nog bor PRECIS över gatan).

Träffade resten av släkten när vi kom tillbaka (inklusive en kusin till Lina som inte kan vara något annat än satans avkomma) och sen måste jag ha missat något för farmorn blev hysterisk och innan jag visste ordet av satt jag i köket med fem peruaner som babblade på spanska. Det enda jag lyckades uppfatta var cerveza och comida. Åt kyckling och kryddade makaroner och farfarn frågade om jag ville ha ketchup. Yes, yes svarade jag och han tog ut en påse ur kylen. En påse med räkor som han hällde i en skål och ställde framför mej. "eh tack?". En av peruanerna som envisades med att kalla mej för åsa skalade dom till mej. Sen plockade räkfarfarn fram en gitarr och det blev allsång i köket. På spanska.

Satans avkomma ville visa mig och Molls sin kattunge så vi gick ner till henne och well, sådan herre, sådan hund eller något. Mina händer är fulla av riv- och bitmärken.

Efter att ha skakat av mej kattjäveln gick vi upp till farmorn igen. Jag fick en teckning av satans avkomma och sen gick jag och molls och la oss. Efter femtioelva "gonatt satans avkomma" somnade vi.

Vaknade, åt frukost och sen stack vi till Liseberg. Vi stannade där tills dom stängde. 12 timmar. Hujeda mej. Åkte dendär-man-blir-så-jävla-blöt-av 4589 gånger ungefär. Åkte en liten berg-och-dalbana tills Molls kräkte. Nej, nu ljuger jag. Vi fortsatte att åka även efter att hon hade kräkts. "jag mår bra nu ju. ÅKAA IGEEEN". Eh, okej. Hon kräkte inte mer så hon mådde väl bra igen. Eller nåt.

Kvällen var lugnare och idag (eller ja, på söndan) skulle vi bara ta det lugnt. Jovisst. Gissa vem som var efter mej hack i häl? Tåget hem gick halvfyra, skulle köra till stationen en timme innan eller så. Varför fattade jag aldrig, tar typ tio minuter att köra dit så när det var 1½ timme kvar tills tåget gick lämnade Molls åt sitt öde med skitungen och tog en promenad. Och gick vilse. Ringde en kompis som fick guida mig rätt genom hitta.se Mötte crazy farmorn nere på gatan som skrek om att vi skulle missa tåget. Eh. 45 minuter kvar. Lugnt ju, tyckte jag.

Körde i två minuer, sen kom jag på. Biljetterna. Tog nån med sej dom? Dom låg i rummet där vi sov brevid min madrass. "nääe?" sa farmorn och molls. "det låg låg inga biljetter på golvet". Nähäpp. Jag letade genom alla väskor i bilen, farmorn vände om och skrek att jag skulle ringa räkfarfarn. HAN PRATAR KNAPPT SVENSKA. När vi (för andra gången denna helgen stannade på motorvägen) och jag rotade igenom väskan som låg där + alla 13 miljoner påsar från liseberg samtidigt som jag försökte få räkfarfarn att  leta efter biljetterna där hemma "LAS BILLETAS???" kände jag paniken komma lite.

Inga biljetter nånstans. "nu hinner vi inte till stationen" skrek farmorn. "bara kör till centralen" skrek jag tillbaka. Hon dumpade av oss någonstans utanför där man inte fick stanna bilen. Kramade oss hejdå och jag och molls sprang allt vi kunde genom centralen. Hittade SJ's biljettkontor. 20 minuter kvar till tåget skulle gå. Nummelappskö. 5 nummer framför. Vi sprang och hämtade ut 500 kronor. Tre numme kvar. En kvart kvar. Vår tur. "tappat biljetter. måste köpa. nya. tåget går. om en kvart. måste hem". SJ-tanten var lugnare. Frågade om jag hade bokat genom internet. Och JA det hade jag ju. Fick ersättningsbiljetter för 100 kr. Som hittat. Hah.

Vi hann med nöd och näppe på tåget. Molls skrattade som fan och tyckte det hela var en bra avslutning på helgen.

Det här är inte min släkt. Det är Mollys. Inte min. Mollys.

Men jag har haft roligt ändå. Och nu ska jag sova.

Nu (eller om ett par timmar) drar vi 30 mil norrut till Göteborg.

See ya söndagkväll.

Om lite mer än två dygn sitter jag och Molls på ett tåg till Göteborg. Hujeda mig.

Göteborg = Liseberg

Jag är så barnslig att jag INTE vill gå till Liseberg med Molls för att hon är way too liten för att åka alla roliga karuseller. Sorry. men jag vill inte åka sagolandet 358 gånger när jag hade kunnat åka...nåt annat. Mina kompisar växte ifrån Liseberg för flera år sedan, men jag tror aldrig jag kommer göra det och jag längtar tills den dagen Molls blir tillräckligt gammal. Fy fan va roligt vi kommer ha då.

Men. Farmorn bor mittemot Liseberg så hon tyckte det var givet att vi skulle dit. Jag hoppas, hoppas att någon annan följer med så jag slipper sagolandet och trampebåtarna. De är inte roliga! Jag tycker inte det är hysteriskt kul bara för att Molls tycker det.

Jag har fortfarande traumatiska minnen från Folkets Park. Tekopparna om och om igen. Var där med pappa och Molls en hel dag. Skulle klappa djur och leka på lekplatsen (DET gör jag mer än gärna) men så fick hon syn på tekopparna. "en gång kan hon väl få åka?", tyckte pappa. Ja okejdå. En gång kanske. Skickade iväg honom och Molls för att köpa biljetter och dom kom tillbaka med ett fucking åkarmband runt hennes handled. "behöver inte köpa något armband till dej, vuxna åker gratis i sällskap med barn", sa pappa glatt medans jag dog lite.

Vi var dom enda som åkte tekopparna. Vi åkte dom minst 325 gånger. Steg inte ens ur dom. Hon ville inte ens snurra på dom. Vi bara satt i en jävla kopp och åkte runt, runt.

Det här var förra sommaren. Vi bor ganska nära parken. Går förbi den varje gång vi ska till hennes mormor och gammelmormor. Nu har dom flyttat på koppjävlarna så att man ser dom från gatan. Jag går numera en lång omväg för att Molls (och jag) inte ska se dom.

Att skriva är terapi.  

Betygsdialog precis avklarad. Klarade den också.

En kurs kvar sen har jag sommmmmmarlov. Ska iofs jobba men jag slipper skola och för det är jag tacksam.

Fy fan vad skönt det känns.