tinseltown

Dröminlägg är tråkiga att läsa, jag vet. Men jag MÅSTE skriva ner detta någonstans. Det är långt och jävligt äckligt så skyll er själv om ni läser.

Alright. Började bra med att jag och några kompisar hyrde ett hus. De tre enkelsängarna i det enda rummet var i tre olika storlekar. En lång, en mellnlång och en liten. Jag sov i den mellanlånga. So far so good. Allt var egentligen helt okej tills vi upptäckte att det bodde massa andra i skräckhuset. (däribland Miley Cyrus. Wtf?)  Allt var trasigt, ingenting funkade. Och det blev inte bättre av att att vi kom på att huset användes till att förvara lik i också.

Det upptäckte vi när jag skulle kolla om det fanns mat i kylen utanför vårt rum. Hej medelåldersgubbe död gubbe i frysen. (som var misstänkt lik Mikhail i Lost). Och se på fan, frysarna tog slut. Låg typ tre llik i vårt rum. Alla med huvet neråt, tack och lov.

Min sk semester kunde inte bli bättre va? Jodå. Huset visar sig vara hur stort som helst och i stort sätt omöjlgit att tasig ut ifrån. Särskilt svårt blir det när det börjar brinna och folk springer kors och tvärs. Och när man inte kan andas för det luktar bränt lik överallt.

Vi försökte fly ut därifrån. Jag sprang med Summer (från OC haha) och på andra sidan glasväggen sprang Marissa (HAHA) och jag kunde bara tänka "fan, vi springer på varsin sida om en glasvägg, någon av oss har tagit fel väg ut". Summer och Marissa (fan va sjukt det låter) visste också detta tydligen, för dom sprang och tittade på varandra hela tiden. Som om dom visste att någon av dom skulle dö.

Nu kommer den roliga delen.

Visade sig att vi inte var på semester. Vi skulle på släktträff. Efter att ha tjuvlyssnat på mina kompisar genom en avlyssnings-device och fått veta att dom egentligen inte tyckte om mig alls så hamnade jag på släktträffen. Vem var där förutom mamma? Jo, Zlatan! Och Lars Lagerbäck!

Lars Lagerbäck hade delat upp alla i två lag och utsett två lagledare och nu skulle det dansas. Sedan skulle vi tävla mot varandra och den som hade bäst dans vann antar jag. Hursomhelst, Lars Lagerbäck var vårt lags koreograf och jag hamnade brevid Zlatan. Jag minns fortfarande stegen. De skulle vara fotbollsrelaterade så det såg mest ut som vi värmde upp innan en match. Fast jättesynkat. Jobbigt var det iaf.

Här någonstans börjar jag kräka okontrollerat. Som pricken över i:et liksom. Jag förstår inte ens att jag kräker först. Det kommer liksom bara upp vätska hela tiden. Och då menar jag verkligen hela tiden. Jag bestämmer mig för att strunta i att vara med I Lasses danslek och försöker hitta min mamma istället. Jag hittar henne, men hon ignorerar mig. Linas mormor vill däremot prata med mig och hon tycker det är förjävla dålig stil av mig som tänker lämna festen innan den knappt har börjat. "Jag kommer aldrig få er alla igen på samma gång". Jag kräks fortfarande. Fast nu är det inte som vatten längre. Jag tänker inte ens försöka beskriva det, det är så jävla äckligt.

Så äckligt att jag till sist vaknar. Hah. Jag skakade och var helt yr, ni vet så som man kan bli om man kräkts mycket. Och nu sitter jag här och mår fortfarande illa. Haha.

Well, jag tror aldrig (?) jag drömt om någon känd person så det var här något nytt.

Back to bed.