[829]
Jag jumpade vidare tills halvåtta då jag somnade. 1½ timme senare ringde telefonen. Jag orkade inte gå upp och svara men ville inte att Molls skulle vakna så jag skrek till telefonen att sluta ringa. Det lyssnade inte. Den ringde och ringde ända tills jag blev nervös och tänkte "nånting måste ju hänt, annars skulle ingen ringa så länge". Jag flög upp och svarade och tusen scenarion hann spelas upp i huvet.
Det var Molls, eh, släkting. (linas morbror). Jag har träffat hann max tre gånger och han har aldrig ringt hit. Vi har aldrig pratat i telefon över huvud taget. "Neej, nu har nån dött igen", var min första tanke. Den tiden på året ju.
Han var på väg att hälsa på Molls gammelmormor (han bor i Göteborg) och hade ringt henne men hon hade inte svarat. Han berättade att om hon ska ut, och hon vet att han är på väg, så ringer hon alltid till honom och kollar hur långt han kommit. Så han inte kommer fram när hon är ute.
Han hade blivit ordentligt orolig när hon inte svarat på nästan en timme, så han hade ringt Linas mamma som jobbade och som i sin tur hade gett honom mitt telefonnummer. = Jag skulle gå hem till henne och kolla om allt stod rätt till.
Ringde på min granne som fick sitta och dricka sitt kaffe hemma hos mig istället medans jag sprang tvärs över Malmö i mjukisbyxor, t-shirt (HEJ HEJ ny förkylning) och en lapp med hans mobilnummer.
Återigen spelades tusen scenarios upp i huvet på mig. Tusen blev en miljon när jag såg att hennes rullator stod i trappan, = Hon var inte ute.
Jag hade nycklar, men ringde på dörren. Ingen öppnade. "Hoppas hon iaf ligger i sängen. Bara hon inte ha ramlat. Då dör jag också. Vad fan säger jag till honom? Linas mamma? Hej, jag vet att du är på motovägen men det är så här att jag hittade din mamma död precis. Vad fan ska jag säga? HUR ska jag säga det?",
Då öppnade hon dörren och skrattade,
Hon hade visst ringt honom innan hon gick ut. Men hem till honom, och ingen hade svarat. Och eftersom det var så tidigt på morgonen hade hon tagit för givet att han precis börjat köra, så hon hade gott om tid på sig att gå och handla. Skrattade gjorde hon för att hon hade redan hunnit prata med honom och hon tyckte det var kul att alla blivit så oroliga för henne.
Nu; plugga,
Det var Molls, eh, släkting. (linas morbror). Jag har träffat hann max tre gånger och han har aldrig ringt hit. Vi har aldrig pratat i telefon över huvud taget. "Neej, nu har nån dött igen", var min första tanke. Den tiden på året ju.
Han var på väg att hälsa på Molls gammelmormor (han bor i Göteborg) och hade ringt henne men hon hade inte svarat. Han berättade att om hon ska ut, och hon vet att han är på väg, så ringer hon alltid till honom och kollar hur långt han kommit. Så han inte kommer fram när hon är ute.
Han hade blivit ordentligt orolig när hon inte svarat på nästan en timme, så han hade ringt Linas mamma som jobbade och som i sin tur hade gett honom mitt telefonnummer. = Jag skulle gå hem till henne och kolla om allt stod rätt till.
Ringde på min granne som fick sitta och dricka sitt kaffe hemma hos mig istället medans jag sprang tvärs över Malmö i mjukisbyxor, t-shirt (HEJ HEJ ny förkylning) och en lapp med hans mobilnummer.
Återigen spelades tusen scenarios upp i huvet på mig. Tusen blev en miljon när jag såg att hennes rullator stod i trappan, = Hon var inte ute.
Jag hade nycklar, men ringde på dörren. Ingen öppnade. "Hoppas hon iaf ligger i sängen. Bara hon inte ha ramlat. Då dör jag också. Vad fan säger jag till honom? Linas mamma? Hej, jag vet att du är på motovägen men det är så här att jag hittade din mamma död precis. Vad fan ska jag säga? HUR ska jag säga det?",
Då öppnade hon dörren och skrattade,
Hon hade visst ringt honom innan hon gick ut. Men hem till honom, och ingen hade svarat. Och eftersom det var så tidigt på morgonen hade hon tagit för givet att han precis börjat köra, så hon hade gott om tid på sig att gå och handla. Skrattade gjorde hon för att hon hade redan hunnit prata med honom och hon tyckte det var kul att alla blivit så oroliga för henne.
Nu; plugga,
Kommentarer
Trackback