[711]
Ja ja, jag vet att jag har paus. Men jag bara måste.
Jag låg i sängen och läste tidningar när jag hör skumma prasselljud. Kollar runt lite. Fönstret är öppet och det ligger en plastpåse i sängen. Aha, den prasslade till. Två minuter senare kittlas det på mitt ben. Jävla påse, tänker jag och ska ta bort den. Men ingen påse. Istället en stor jävla harkranka. Jag är rädd för harkrankor. På riktigt.
Jag rusar upp och springer ut i köket och hämtar första bästa skål med lock. Harkrankan har somnat halvt om halvt på musmattan. Jag tänker att det hade varit roligt att dokumentera harkrankejakten (för ut ska den) så jag tar fram kameran och fotar den. Första blev suddigt, andra blev okej, men det hade varit roligt med en closeup. För att utmana ödet liksom. Pusha det lite. Jag hinner inte ta bilden förrän harkrankan vaknar och hoppar upp mot mej (uppskattar inte att paparazzifotas?).
Jag tar locket till burken som skydd och ställer mej i sängen upptryckt mot väggen och viftar hejvilt med det medans harkrankan flyger runt vid lampan en halv meter framför mej. Sen landar den på golvet. Jag smyger fram med locket och tar burken och lägger den på harkrankan. Aha! Fångad. Men vafan gör man nu? Försöker skyffla under locket utan att harkrankan rymmer (då hade jag börjat gråta). Jag lyckas. Den är fångad i burken!
Går mot köket och balkongen och vänder på burken medans jag går. Harkrankejäveln sitter fastklämd i locket. Den surrar och försöker komma loss. Och den ser jävligt arg ut. Jag springer ut till balkongen och öppnar locket ner mot buskarna. Skakar på locket och burken medans jag blundar och springer in igen och stänger dörren. Kollar lite försiktigt med ena ögat på burken och locket och ser så att den inte är kvar. Den är borta.
Jag har hämtat in Molly hit och stängt dörren. Jag inbillar mej att han lyckades fly i köket nånstans (jag vågade inte kolla golvet) och är nu påväg tillbaka in till sovrummet. Krälar över golvet för han är några ben short. Blöder, kan knappt ta sej framåt men vill ha revansch. Måste. Göra. Illa. Daniel. Och så stirrar han på min sovrumsdörr medans han kommer närmare och närmare.
Huh, jag kommer inte kunna sova inatt.
Jag låg i sängen och läste tidningar när jag hör skumma prasselljud. Kollar runt lite. Fönstret är öppet och det ligger en plastpåse i sängen. Aha, den prasslade till. Två minuter senare kittlas det på mitt ben. Jävla påse, tänker jag och ska ta bort den. Men ingen påse. Istället en stor jävla harkranka. Jag är rädd för harkrankor. På riktigt.
Jag rusar upp och springer ut i köket och hämtar första bästa skål med lock. Harkrankan har somnat halvt om halvt på musmattan. Jag tänker att det hade varit roligt att dokumentera harkrankejakten (för ut ska den) så jag tar fram kameran och fotar den. Första blev suddigt, andra blev okej, men det hade varit roligt med en closeup. För att utmana ödet liksom. Pusha det lite. Jag hinner inte ta bilden förrän harkrankan vaknar och hoppar upp mot mej (uppskattar inte att paparazzifotas?).
Jag tar locket till burken som skydd och ställer mej i sängen upptryckt mot väggen och viftar hejvilt med det medans harkrankan flyger runt vid lampan en halv meter framför mej. Sen landar den på golvet. Jag smyger fram med locket och tar burken och lägger den på harkrankan. Aha! Fångad. Men vafan gör man nu? Försöker skyffla under locket utan att harkrankan rymmer (då hade jag börjat gråta). Jag lyckas. Den är fångad i burken!
Går mot köket och balkongen och vänder på burken medans jag går. Harkrankejäveln sitter fastklämd i locket. Den surrar och försöker komma loss. Och den ser jävligt arg ut. Jag springer ut till balkongen och öppnar locket ner mot buskarna. Skakar på locket och burken medans jag blundar och springer in igen och stänger dörren. Kollar lite försiktigt med ena ögat på burken och locket och ser så att den inte är kvar. Den är borta.
Jag har hämtat in Molly hit och stängt dörren. Jag inbillar mej att han lyckades fly i köket nånstans (jag vågade inte kolla golvet) och är nu påväg tillbaka in till sovrummet. Krälar över golvet för han är några ben short. Blöder, kan knappt ta sej framåt men vill ha revansch. Måste. Göra. Illa. Daniel. Och så stirrar han på min sovrumsdörr medans han kommer närmare och närmare.
Huh, jag kommer inte kunna sova inatt.
Kommentarer
Postat av: Timmy
MEH doooooma blogg, min kommentar har försvunnit!!
Skrev att jag tyckte synd om dig =( Men att jag skrattade så jag nästan skrattade på mig när jag såg framför mig hur rädd du var för den lilla kraken som kom för att ta kål på dig hahaha Stackars =(
Trackback