tinseltown

Jag struntar i hur det gick för mej. Och hur ont jag har överallt nu. Men fan, undrar vad hon hann tänka? Har jag skadat henne för livet nu?

Jag tog dricka ur kylen och sen, eh, vaknade jag på golvet med Molls tittandes på mej. Hon pratar med mej, men jag minns inte vad hon sa. Förstår inte vad som hänt förrän sätter mig upp och ser drickan stå på bänken brevid kylen. Aha. Ont i axeln/armen, ont i framtänderna (eh) och jävulskt ont i bakhuvet.

Det andra som slår mej är vad fan jag ska säga till henne. "Sånt händer ibland"? Lär ju skrämma henne. Men snällaste, sötaste, underbaraste Molls ställer inga jobbiga frågor. Vi lägger oss i sängen istället och hon blåser på mitt huvud. Sen springer hon iväg och hämtar plåster och vill plåstra om det. Dessutom inte vilka plåster som helst, utan Bamse-plåsterna. Dom används bara när det gör riktigt ont, har hon själv bestämt. Hon brukar vara lite snål med dom, men jag får minsann hela armen omplåstrad.

Hur mycket måste hon inte tycka om mej då liksom? Vad hann hon tänka? Lilla Molls..

Jag vill inte fråga, inte göra en större sak av det. Men hon pratar. Om man ska tro henne så först slog jag i kylskåpet, sen väggen, sen golvet. Hah, no wonder att jag har ont i huvudet.

Tur jag inte slog nåt allvarligt, som pappa brukar säga.