tinseltown

Sjuk dröm inatt.

Stod i köksfönstret hemma hos Mollys mormor, men min mamma (död sen 11 år men i drömmen var hon i allra högsta grad levande). Hon säger "kolla, där är du" och pekar mot höghuset mitt emot. Och ja, jag står på en balkong på sjunde våningen. Fast det är jag som liten, kanske fem-sex år. Har samma frisyr och samma tröja som på ett foto jag har när jag är ungefär så gammal.

Vi vinkar och lilla Daniel vinkar glatt vinkar glatt tillbaka. Sen ser det ut som att han klättrar upp på någonting som står på balkongen för att komma högre upp. Nu sitter han nästan på kanten på balkongen, ena benet är utanför. Vi hinner vara nervösa för att han ska trilla i nån sekund, sen tappar han balansen och faller. Sju våningar, rakt ner i asfalten. Första tanken som slår mig är att vi ska ringa ambulans, nästa är att det inte är lönt. Han är död.

Sen vaknar jag.

Vad har hänt med min gråa bakgrund, visst var den mörkgrå innan?

Det har varit såå skönt idag. Jag är så lättad, ni anar inte. Jag kan fortsätta kicka ass i skolan och vara bäst i allt. Fast på halvtid.

Midsommar var skoj förresten. Tillbringades med tre glada pantertanter (deras namnval, inte mitt), fem piercade killar runt 18, och så jag och mitt släptåg. Molls och J. Den blondaste pantertanten drog perversa sexskämt hela kvällen, de fem tonåringarna skrattade så dom höll på att dö. Pantertant 2 skrattade hon med. Nummer 3 duckade för kameran. Jag lekte sten-sax-påse med J och kände mej überlång i den lilla stugan. Fick ducka när jag skulle gå in. Molls åt mest jordgubbar och tittade storögt på sin mormor som pratade högst av alla hela kvällen.

Mycket tjat om skola och pengar här nu, men det blir nog bättre snart. Hoppas jag.

Har kollat runt idag, räknat och hållt på. Jag vill klara mej själv och jag vill gå i skolan. Men det är omöjligt. Socialbidrag = big no no. Då kan jag inte gå i skolan samtidigt. Men bostadsbidrag kanske? Skulle tydligen vara berättigad det högsta då. 2400 kronor. Ser man på, då skiljer det bara 1000 kr från vad jag har nu. Offrar jag min tripp i augusti har jag så det täcker det.

Det roliga är att jag kollade för skojs skull om jag skulle vara berättigad något bostadsbidrag nu, och se på fan. Lika mycket är jag berättigad nu. Sjukt, här har jag tyckt att vi har klarat oss helt okej de senaste två åren, men har hela tiden varit berättigad 2400 kr mer. Vad gör folk med sina pengar egentligen? Jag tycker att jag slösar pengar på en massa onödigt, men vad måste inte andra göra då? Tänker på folk som jobbar och får ut typ 14.000 och klagar på att dom aldrig kan göra nåt, aldrig har pengar. Det är fan 5000 kr mer än mig. Och då räknar jag barnbidrag och efterlevnadsgrejsimojset som inkomst. Sick sick sick.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, haha. Kommer jag in på de två kurserna så söker jag bostadsbidra helt klart. Även om det tar emot. Men nu? Nä. Klarar mej utmärkt på detta. Men så ringer det en liten, liten varningsklocka. Tänk om jag inte kommer in? Då är jag körd. Och då kanske det hade varit bra med en liten, liten buffert i form av sparat bostadsbidrag. Men det är fuuult att göra så. Eller hur? En kompromiss då kanske? Söker det bara under sommaren om jag inte kommer in. Fast det är nog lika fult att göra så. 

Men jag är ju berättigad, men det är inte meningen att man ska spara dom. Eller sätta sprätt på dom bara för sakens skull. Men vad gör andra som inte jag gör? Måste missat något stort. Hur tänker FK när dom tycker att jag förtjänar 2400 kr mer i månaden NU. Hmm, kom på nu att jag är förmodligen den enda som klagar på att jag FÅR pengar. Men jag förstår verkligen inte vad jag skulle göra med dom pengarna.

Kan skriva om detta hur länge som helst märker jag.  

Skolan svarar inte, varken i telefon eller på mail. De kanske redan slutat för sommaren? Jag slutade skolan för flera veckor sen och brevet var daterat den 4 juni, så det är ju ett tag sen.

Jag kom på nu att jag sökte en 200 p-kurs på en annan skola (men också på distans) som jag inte alls vill läsa, men jag tog den som en backup, ifall något skulle strula till sej. Så nu är det bara till att be till alla sorters gudar att jag kommer in där..och på den vanliga. För jag har ingen plan B.

Har ösregnat hela dagen. Molls har inte velat gå ut alls på två dagar, men när hon såg att det regnade, ja då ville hon ut. Hon blev överlycklig när vattenpölarna började redan inne i trappan. Vårt hus läcker, varje gång det regnar så läcker det vatten inne från trappstegen. Skitskumt.

Förresten så har hon döpt taxen till Gumpa. Hon skrattar åt den stackars hunden varje gång hon eller jag säger namnet.

Bakslag efter bakslag. Men det här tar alla priser.

Jag hade en femårsplan, eller nej, den sträckte sig längre än det som löd ungefär så här i stora drag.

Först och främst läsa klart gymnasiet. Jag hatar att gå i skola och har aldrig varit någon höjdare på det, men distans har funkar bra. (mvg, mvg). Planen sprack lite när jag kom på att jag inte kan läsa hela gymnasiet på distans, så när det var dags att ansöka till hösten så sökte jag hälften distans, hälften på vanlig skola. Nångång måste jag ju lära mej liksom.

Efter att jag var klar med det hade jag nog fått ner dessa fem saker som jag kan tänkas bli, till en, läsa på högskola eller vad det nu hade blivit. Sen hade jag varit klar med allt om en sisådär sex år eller något.

Än är Molls inte särskilt dyr i drift så vi har klarat oss mer än bra på mitt studielån. Och jag räknar mer att vi skulle fortsatt att klara på oss på det under dessa sex år.

Men såklart blir inte saker som man vill. Man ska testas hela jävla tiden. Hur mycket orkar en människa egentligen? Jag orkade när B gick bort, L likaså. Och jag orkade allt annat jävla skit som hänt de senaste två åren. Och det har inte varit lite skit som hänt heller. Jag har tagit igenom mej det ena efter det andra. Samtidigt har jag struntat i mej själv och lagt all energi på hon som verkligen förtjänar det.

Tog mig två år innan jag verkligen började tro på att det här skulle gå bra. Jag fixar det här, jag och Molls kommer få det bra, trots allt. Jag har sett framemot att börja skolan igen, på riktigt. Inte bara distans. Vill ut ur min lilla bubbla nu som bestått av familj och några vänner. Vill göra något, komma ut lite. Jag vill verkligen det. Och jag trodde det skulle gå, jag har verkligen börjat tro att detta fixar sig nu.

Men som ett brev på posten (bokstavligt talat) så går allt käpprakt åt helvete. Antagninsbesked. NEJ NEJ NEJ.. Och där försvann allt. Ingen skola till hösten. Inte på distans iaf, väntar fortfarande på svar från den vanliga. Men, även om jag skulle komma in på den vanliga så räcker det inte. Får bara hälften av pengarna då. Räcker inte ens till hyran.

Så, vad gör man nu? Här trodde jag att allting var klart och fixat. Men icke. Ingen skola, inga pengar. ingenting. Känns som jag lika bra kan gå och dränka mig i Öresund för hur mycket jag än försöker så nä, det kommer aldrig bli bra. Aldrig.

Mördarsniglar. Hur får man bort såna?

Jag hatar värme. Hatar, hatar den.

Jag och Molls tog vårt pick och pack imorse och gick till närmsta plaskedamm och åt frukost där. Hon var lite förvirrad. Inte äta gröt på morgonen?

Jag har börjat så smått på filt nummer 2 nu. Blir bra, tror jag.

Igårkväll och inatt. Jag vet inte vad som sårar mest. Och jag vet inte varför jag fortsätter.

Min snälla pappa. Jag berättade för honom. Det var inga snälla saker han sa. Som plåster på såren (och de är riktigt djupa vid det här laget) så ville han ge mig EN NY KAMERA! (nu kan ravn få min gamla, haha).

Han köpte (bara sådär huxflux) en kamera som jag velat ha såå länge. Jag sprang nästan hem efteråt (med pappa hack i häl). Väl hemma upptäckte vi att den måste laddas med USB. Och saker man måste ladda med USB är jag allergisk mot. Så vi får lämna tillbaka den och ge oss ut på ny jakt. Men åh, jag ville ha den. Jävla skit.

Så på tisdag, ny kamera. Förhoppningsvis.

Tack för att ni finns. Ni vet vilka ni är. Oh well, kan lika gärna namnge er allihopa. Timmy, för att du är jobbig-timmy och ärlig. Och rolig. Rille för att du är du. Mia, som alltid får mej att skratta, hur jävligt det än är. Ravn, hmm, tack för kameran.