[505]
Oj, var nästan en hel vecka sedan jag skrev något.
Tyvärr har jag ingen anledning till varför jag inte har skrivit.
Eller, nästan all min tid tillbringas med världens bästa Molls. Hon blir bara roligare och roligare att vara med. Mer människa liksom. Har säkert skrivit det förut men för varje dag som går blir hon mer människa, mindre "någon-att-bara-ta-hand-om".
Igår satt vi och åt döda maskar till middag. Enligt henne. Enligt mig åt vi spagget och köttfärsås. Döda maskar? Hallå? Vad hände med min fina förklaring till döden? Inte för att hon tyckte det var äckligt, hon åt massor och tyckte det var gott, men ändå. Jag försökte förklara att det inte var döda maskar, men det lyssnade hon inte på. Det var döda maskar vi åt och inget annat. Nasty.
Åh och just det. Jag har en byrå, en av lådorna är fulla med foton (som jag aldrig orkat sortera). Hon ville titta på dom så vi gjorde det. "Vemde?", frågade hon hela tiden, även om det var jag eller någon annan hon kände igen. Ibland försökte jag lura henne (mohaha) och svarade att det var någon helt annan. "Nehehehaha" fick jag till svar då. Lättroad.
I alla fall. En bild på Lina dök upp. Oh no, tänkte jag. Men jag sa som det var, att det var Lina och att det var hennes mamma. Innan jag ens att hade fått en panikattack över det så svarade hon att Linneas mamma heter Anita. (kompis från dagis). Sen bläddrade hon till nästa foto och så var det inget mer med det.
Big deal för mig eftersom jag aldrig, aldrig ens nämnt henne förut och för att jag har funderat i 1½ år över detta. Men det var tydligen ingen stor sak för Molls. Eller så funderar hon lite på det och kommer med tusen frågor imorgon. Vilket som så känns det skönt att ha det avklarat, även fast hon skulle glömma bort det.
Tyvärr har jag ingen anledning till varför jag inte har skrivit.
Eller, nästan all min tid tillbringas med världens bästa Molls. Hon blir bara roligare och roligare att vara med. Mer människa liksom. Har säkert skrivit det förut men för varje dag som går blir hon mer människa, mindre "någon-att-bara-ta-hand-om".
Igår satt vi och åt döda maskar till middag. Enligt henne. Enligt mig åt vi spagget och köttfärsås. Döda maskar? Hallå? Vad hände med min fina förklaring till döden? Inte för att hon tyckte det var äckligt, hon åt massor och tyckte det var gott, men ändå. Jag försökte förklara att det inte var döda maskar, men det lyssnade hon inte på. Det var döda maskar vi åt och inget annat. Nasty.
Åh och just det. Jag har en byrå, en av lådorna är fulla med foton (som jag aldrig orkat sortera). Hon ville titta på dom så vi gjorde det. "Vemde?", frågade hon hela tiden, även om det var jag eller någon annan hon kände igen. Ibland försökte jag lura henne (mohaha) och svarade att det var någon helt annan. "Nehehehaha" fick jag till svar då. Lättroad.
I alla fall. En bild på Lina dök upp. Oh no, tänkte jag. Men jag sa som det var, att det var Lina och att det var hennes mamma. Innan jag ens att hade fått en panikattack över det så svarade hon att Linneas mamma heter Anita. (kompis från dagis). Sen bläddrade hon till nästa foto och så var det inget mer med det.
Big deal för mig eftersom jag aldrig, aldrig ens nämnt henne förut och för att jag har funderat i 1½ år över detta. Men det var tydligen ingen stor sak för Molls. Eller så funderar hon lite på det och kommer med tusen frågor imorgon. Vilket som så känns det skönt att ha det avklarat, även fast hon skulle glömma bort det.
Kommentarer
Postat av: yedin
Det är så roligt att läsa vad du skriver om Molly :) Ge henne en kram!
Postat av: ravn
Ååhh...bra ju,Lina ska ju finnas med i hennes liv..
kram på er båda.
Trackback