[300]
Jag är inte så mycket för släktband och sånt där. Jag har så gott som ingen kontakt alls med någon i min lilla, lilla släkt på pappas sida. Kan inte ens komma ihåg sist jag träffade någon därifrån. Och det är fine by me. Det är halvsyskon till pappa. Två halvsyskon, som i tisdags blev till tre halvsyskon.
"Jag fick en lillebror igår", sa pappa när han kom till jobbet dagen efter han hade fått reda på det.
"Åhh...eeh va?", sa kollegerna.
"Mmm, en liten pojke på 90 kg och 37 år"
Hah. Jag har en ny halvfarbror. Eller nåt. Han upptäcktes vid boupptäckningen (?). Farfar har (hmm hade) aldrig nämnt honom eller träffat honom. Han visste nog inte ens om honom. Tydligen så funkar det så att mamman fyller i vem som är pappan, ett brev skickas till pappan. Protesterar inte pappan så är han pappan enligt dom danska myndigheterna.
Och för att citera pappa igen så "var farfar så hög 69 att han inte ens visste var han hade sin röv".
Pappa har träffat honom. Dom är lika. Hans mamma har varit inskriven på psyket i flera omgångar. "Han har nog stått och raggat på dom när dom blir utskrivna". (pappacitat igen). Den ena har varit värre den andre, heh.
Han blev iaf jätteglad, min nya halvfarbror. Pappa också, och dom andra två syskonen. Två barn har han också. Ser man på.